Weezer – OK Human (2021)

Javisst, ja… Weezer har släppt nytt också. Bandets fjortonde album OK Human kom för bara några dagar sedan. Tyvärr har jag väl svårt att komma på något band som har gjort mig besviken fler gånger än denna kaliforniska alternativrockskvartett. Med mycket få undantag har Weezer inte gjort någonting riktigt bra på femton år. Nya OK Human, vars titel anspelar på Radioheads mästerverk ifrån 1997, har fått helt OK recensioner. Men det följer samma själlösa formula som det mesta som Weezer har släppt under 2000-talet. Känner man för att lyssna på Weezer gör man bättre i att sätta på Pinkerton eller Blue Album i stället…

Bästa spår: 01. All My Favorite Songs

Weezer – Green Album (2001)

Fem år tog det för Weezer att slicka såren efter det kommersiella debaclet med Pinkerton. Senare skulle förstås just Pinkerton komma att betraktas som bandets sanna mästerverk, men 2001 sågs fortfarande skivan som en både klen och knepig uppföljare till den succéfyllda debutplattan Blue Album. Den bilden delades också av skivbolaget Geffen, som tvingade Weezer att åter rekrytera en producent inför inspelningarna av det som skulle komma att bli Green Album (Pinkerton hade bandet producerat själva). Valet föll till slut på Ric Ocasek från The Cars, som hade bandmedlemmarnas förtroende efter att även ha producerat Weezers debutalbum några år tidigare.

Weezer gick in i Cello Studios i Los Angeles väl rustade. Sångaren och låtskrivaren Rivers Cuomo hade snickrar ihop över 120 låtar sedan den senaste fullängdaren. Tillsammans med Ric Ocasek bantade bandet ner repertoaren till arton låtar som de bestämde sig för att spela in. Den 27:e december 2000 påbörjades inspelningarna och bara någon vecka in på det nya året var låtarna färdiga. Det var dock nära att allt arbete gick förlorat när studion en dag drabbades av översvämning, men lyckligtvis klarade sig det rum som Weezer jobbade i från den värsta vatteninträngningen.

Jag gillar verkligen Green Album. Det är rättfram och enkel power-pop gjord med kvalitet. Bränd av mottagandet av det introverta Pinkerton skrev Rivers Cuomo denna gång medvetet låttexter som var längre ifrån honom själv. Men det betyder inte att det saknas känslomässig anknytning till dem, för visst skiner melankolin igenom i fina låtar som ”Island In The Sun” och ”Don’t Let Go”?

Bästa spår: 04. Island In The Sun

Weezer – Pinkerton (1996)

Efter succén med debutalbumet Blue Album var frontmannen Rivers Cuomo ett nervvrak. Han kände sig obekväm vid det plötsliga kändisskapet och de förväntningar som följde med det. Osäker kring vad han egentligen ville ha ut av livet sökte han sig till studier på Harvard för att få något slags andrum i tillvaron. I samma veva genomgick han en benoperation vars sviter åsamkade honom stora smärtor i långa perioder. Månader i streck blev han sittande ensam på studentrummet med sina egna (pessimistiska) tankar som enda sällskap. Under den här tiden blev Rivers Cuomos låtskriveri både mörkare och mer introvert. Den rymdrockopera baserad på operan ”Madame Butterfly” som han hade jobbat på under en tid lades snart på hyllan till förmån för de nya, långt mer självutlämnande, låtar som mynnade ut i 1996 års mästerverk Pinkerton.

Weezer ville att Pinkerton skulle ha ett råare sound än den radiovänliga debutplattan, varför de valde att producera albumet själva. Pinkerton spelade in i Sound City Studios i Los Angeles, där även Nirvanas banbrytande Nevermind spelats in. Skivan har en helt annan ton än Blue Album. På sina ställen är Pinkerton nästan obehagligt självutlämnande, vilket inte alltid får Rivers Cuomo att framstå i sin bästa dager. Pinkerton var ingen omedelbar framgångssaga. I själva verket fick den utstå en hel del ris både från kritiker och fans när den kom. Det skulle ta några år innan skivan omvärderades och fick den status som den har idag. Rivers Cuomo själv hade mycket svårt för skivan i flera år efter det att den hade släppts. Vid något tillfälle liknande han Pinkerton vid att ha blivit alldeles för full på en fest och gjort fullständigt bort sig inför allihopa genom att gråta och tycka synd om sig själv. På senare år har dock även Cuomo kunnat försonas med albumet och pratar numera om det med stolthet i rösten.

Bästa spår: 05. Across The Sea