Teenage Fanclub – Shadows (2010)

Detta skotska powerpop-band var ett av Kurt Cobains favoritband. Det är ganska lätt att förstå varför. Teenage Fanclubs känsla för melodier och dynamik i låtarrangemangen tangerar på många sätt Cobains eget sätt att skriva, med skillnaden att Teenage Fanclubs musik lutar mer åt det lätt melankoliska hållet – medan Cobains hela tiden hade ena foten djupt nere i avgrundsdepressionen.

Shadows spelades in i lantliga Norfolk mellan augusti 2008 och januari 2009. Skivan är bandets nionde i ordningen, och följde upp Man-Made som släppts fem år tidigare. Som vanligt delar bandmedlemmarna broderligt på både låtskriveri och sjungande. Av de tolv låtarna skrevs fyra av basisten Gerard Love, fyra av gitarristen Norman Blake och fyra av gitarristen Raymond McGinley. Albumtiteln tog de från konstutställningen ”La Sombra” (spanska för ”skugga”) i Madrid. Enligt Gerard Love valde de namnet för att de ville att lyssnaren denna gång skulle fokusera på de mörkare inslagen i deras musik (d.v.s. texterna), snarare än att bara tralla med till dur-ackorden och de trevliga melodierna.

I mångt och mycket är Shadows ett typiskt Teenage Fanclub-album. Det är ganska okonstlad powerpop med bra melodier och trevlig stämsång. Men låtmaterialet är den mest konsekvent starka som de har släppt till dags dato. Här på planeten jorden passerade albumet tämligen obemärkt förbi, men i ett alternativt universum någonstans måste flera av låtarna ha blivit hits. Lyssna bara på ”Baby Lee” eller på ”When I Still Have Thee” så förstår ni vad jag menar.

Bästa spår: 05. Dark Clouds

The Lemonheads – The Lemonheads (2006)

Med sitt Lemonheads tog Boston-bördiga Evan Dando på ett sällsynt värdigt sätt stafettpinnen vidare efter Big Star. Hans starka röst och sinne för enkla men minnesvärda melodier gör honom till en given mästare inom powerpop-fältet. Synd bara att drogmissbruk och en ovanligt loj slackermentalitet (t.o.m. för en slacker) har hindrat honom från att släppa särskilt mycket nytt efter storhetsdagarna i början av 90-talet. Självbetitlade The Lemonheads var comebackalbumet efter nästan tio års frånvaro. Det är också än idag den senaste skivan med egenskriven musik från Dando. Med undantag för sångaren själv var bandmedlemmarna i vanlig ordning helt utbytta från förra vändan. Men det spelar egentligen mindre roll. The Lemonheads är och har alltid varit Evan Dandos show, även om det förstås är trevligt att t.ex. höra gitarrguden J. Mascis gästspela på ”No Backbone”.

Bästa spår: 03. Pittsburgh