Simon & Garfunkel – Sounds Of Silence (1966)

Man får leta länge för att hitta en mer egenkär musiker än Paul Simon. I samarbetet med Art Garfunkel såg han sig själv alltid som den begåvade av de två, och han lär ha stört sig på att en viss Bob Dylan fick så mycket av strålkastarljuset under det 60-tal då de båda var så verksamma. Simon tyckte så klart att han själv var minst lika betydelsefull som Dylan. Det har faktiskt hävdats att Simons hit ”The Boxer” delvis är skriven för att smäda Dylan. Den amatörboxare som Simon sjunger om skulle då vara Dylan och det medryckande ”Lie, lie, lie”-partiet i refrängen skulle vara Simons anspelning på att Dylans konstnärliga ambitioner bara är påklistrat hittepå.

Hur det än ligger till med den saken måste man ge Paul Simon att han faktiskt har skapat en hel del riktigt bra musik också, i alla fall ända fram tills att han dumpade Art Garfunkel och satsade på sin solokarriär. Fr.o.m. då sjönk kvaliteten på hans låtskriveri betänkligt.

Sounds Of Silence var Simon & Garfunkels andra album. Titelspåret hade varit med redan på förstaplattan Wednesday Morning, 3 A.M., fast då i en akustisk version. Den versionen gick egentligen ganska obemärkt förbi. Det var först när skivbolaget – utan Simon & Garfunkels vetskap – släppte den som singel på nytt i en modifierad version med adderade trummor, bas och elgitarr som den blev en hit. Det är denna version som öppnar Sounds Of Silence, som faktiskt även i övrigt till stor del består av återanvänt material. De flesta låtarna hade släppts året innan på Paul Simons första soloalbum The Paul Simon Songbook.

Bästa spår: 01. The Sound Of Silence

Paul Simon – Graceland (1986)

Någon gång i början av 1984 sitter Paul Simon i bilen och funderar på hur hans nästa skiva ska låta. På stereon lyssnar han på ett kassettband med det sydafrikanska bandet Ladysmith Black Mambazo, vilket han har gjort ganska mycket det senaste. Så slås han plötsligt av tanken att han kanske skulle låta skivan låta lite som de låter. Sen funderar han lite till och kommer på att om han om han ändå tänker låta skivan låta som de låter kan han ju faktiskt lika gärna låta dem spela på skivan.

Så får det bli! Paul Simon hoppar på ett plan till Sydafrika och letar upp Ladysmith Black Mambazo. Därefter släpar han med sig bandet till en studio i London för de första inspelningarna. Till en början är stämningen minst sagt stel… Musikerna har levt hela sina liv förtryckta under apartheidstyret i Sydafrika och är mycket försiktiga av sig, och de är noggranna med att tilltala Simon (som ju är vit) som ”sir”. Men efter några dagar börjar det lossna och magi kan skapas i studion. När albumet Graceland ges ut blir det en succé och säljer i 16 miljoner exemplar. Albumet genererar flera hits, varav ”You Can Call Me Al” är den mest kända.

Men tilltaget visade sig inte vara helt okontroversiellt. Eftersom Simon vänt sig direkt till musikerna utan att gå via ANC ansågs han av många (inklusive ANC) ha brutit mot bojkotten av landet. Och hans klumpiga drag att låta Linda Ronstadt sjunga på en av låtarna gjorde inte att det hela såg bättre ut. Ronstadt hade nämligen fått ta emot en hel del kritik för att hon hade spelat på ett lyxhotell i Sydafrika ett par år tidigare.

När apartheidregimen i Sydafrika slutligen föll var dock Paul Simon bland de första att bli inbjudna till landet för att spela. Väl på plats fick han skaka hand med, och blev lyckönskad av, självaste Mandela i egen hög person.

…Men hur gick det för Ladysmith Black Mambazo, då? Efter inspelningarna skickades de förstås tillbaka till Sydafrika med några rikskuponger och en påse Ahlgrens Bilar som tack för besväret? Njae, faktiskt inte. Paul Simon ska ha varit väldigt noggrann med att betala dem bra för deras insatser, och några av bandmedlemmarna erhåller än idag royalty-intäkter eftersom de står med som medkompositörer på flera av låtarna. Graceland kom desutom att bli startskottet på Ladysmith Black Mambazos internationella karriär, och de turnerar än idag världen runt med jämna mellanrum. Paul Simon producerade deras första album för den amerikanska marknaden; Shaka Zulu, som gavs ut 1987.

Bästa spår: 06. You Can Call Me Al