Nick Drake – Pink Moon (1972)

En stor konstnär blir aldrig berömd under sin livstid, sägs det. Det stämmer även in på somliga musiker. Nick Drake sålde inte mer än 5000 exemplar av något av sina tre album medan han fortfarande levde. Vid sin allt för tidiga bortgång 1974 hade det hunnit gå två år sedan hans sista släpp Pink Moon. Han hade då flyttat tillbaka hem till sina föräldrar och slutat att hålla konserter. I princip hade han lagt ner sin musikkarriär. 26 år gammal dog han av en (förmodad) avsiktlig överdos på receptbelagda läkemedel. Han hade då lidit av depressioner och sömnsvårigheter under större delen av sitt liv.

Det dröjde många år innan Nick Drakes namn blev mer allmänt känt. Runt 80-talets mitt kunde hans namn nämnas av dåtidens up-and-coming alternativrockare som Roberth Smith (The Cure) eller Peter Buck (REM) som en obskyr influens. Mot 90-talets slut gjordes någon dokumentär om honom som fick halvhyfsad spridning. Men den stora massan fick egentligen inte upp ögonen för Nick Drake förrän låten ”Pink Moon” användes i en reklamfilm för Volkswagen år 2000. På bara en månad såldes därefter fler Nick Drake-skivor än vad som hade sålts totalt dittills under 30 års tid.

Idag är Nick Drakes tredje album Pink Moon erkänt som ett av tidernas bästa singer-songwriter-album. Det finns förstås goda skäl till det. Pink Moon är ett svåröverträffat verk.

Bästa spår: 08. Parasite