Led Zeppelin – Led Zeppelin (1969)

Led Zeppelins debutalbum spelades in och mixades på bara 30 timmar. Gitarristen Jimmy Page kommer ihåg detta tydligt eftersom han själv fick betala fakturan för studiotiden. Albumet spelades nämligen in innan Led Zeppelin hade ett färdigt kontrakt med Atlantic Records.

Led Zeppelin skapades ur spillrorna av Jimmy Pages band The Yardbirds. 1968 upplöstes The Yardbirds och Page stod ensam kvar med rättigheterna till bandnamnet. Eftersom The Yardbirds var tvungna att fullfölja några sedan tidigare avtalade konserter i Skandinavien fick Page raskt ge sig ut och rekrytera nya bandmedlemmar. Doldisarna Robert Plant (sång), John Paul Jones (bas) och John Bonham (trummor) anslöt snart till bandet och Led Zeppelin var fött, även om det skulle dröja några månader innan bandet fick sitt slutgiltiga namn.

Jag gillar detta, även om det stundvis blir lite väl mycket jammande över det hela. Ännu bättre skulle Led Zeppelin bli några plattor längre in i karriären, men de låter jäkligt tighta redan här.

Bästa spår: 02. Babe I’m Gonna Leave You

Led Zeppelin – Led Zeppelin II (1969)

Led Zeppelins andra album börjar med Jimmy Pages ikoniska riff till ”Whole Lotta Love”. Det som sedan följer är en regelrätt rock n’ roll-stuvning komplett med alla de nödvändiga ingredienserna. Här finns både falsettskriken och gitarrsolona. På det instrumentala åttondespåret ”Moby Dick” bjuds vi t.o.m. på det idag så sällan hörda (och inte särskilt saknade) trumsolot. Låten är i själva verket helt uppbyggd på Bonhams spontana trumjammanden i studion, vilka Page spelade in och klistrade samman till en låt. Tre av låtens drygt fyra minuters speltid utgörs av Bonhams trumsolo. Live var det inte ovanligt att Bonham drog ut på partiet i bortåt en halvtimme.

Led Zeppelin II förtjänar sitt erkännande för att ha banat väg för heavy metal-genren. Skivan skäms inte för sig, men själv tycker jag att Led Zeppelin blev betydligt mer intressanta senare i sin karriär.

Bästa spår: 01. Whole Lotta Love