Kent – Då Som Nu För Alltid (2016)

För den som är intresserad finns åter Kent-dokumentären ”Vi är inte längre där” av Per Sinding-Larsen på SVT-play. Det är väl kanske inte något mästerverk i dokumentärväg direkt. Man kommer liksom inte riktigt så nära bandet som man kanske hade önskat, men filmen fyller sitt syfte och väcker varma sentimentala känslor för ett band som har betytt så oerhört mycket (kanske mest av alla?) för svensk rockmusik. Jag såg Kent på deras avskedsturné 2016. Det var faktiskt också min första Kent-konsert, så i grevens tid var det ju. Någon biljett till konserterna här i södra Sverige lyckades jag inte ragga upp, så det fick bli en tågresa upp till Örnsköldsvik i stället. Men det var det värt. Dels visade det sig att det fanns ett bra äventyrsbad där (på Paradisbadet kan man kan vandra fritt mellan relaxen och vattenruschkanorna och ta en öl in emellan = perfekt), men framför allt för att konserten var både proffsig och stark. Och jag tyckte att det var coolt att Kent började spela exakt när nedräkningsklockan kom ner till 0. Att gå på sent har liksom gjorts så många gånger förr att det är bara fånigt nu.

Då Som Nu För Alltid utgör ett mycket värdigt avslut på en fantastisk karriär. För Kent har ju faktiskt aldrig gjort något riktigt dåligt album. Även om synthpopgrejorna som de började syssla med efter Du & Jag Döden inte riktigt var min kopp te kunde jag ändå se att det var kvalitet i det de höll på med, och uppskatta det för vad det var. Jämfört med det så är Då Som Nu För Alltid mer åt det lättlyssnade hållet, och låter nästan lite som man skulle kunna tänka sig att ett genomsnitt på Kents sound sett över hela karriären skulle låta. Det finns flera trevliga spår på skivan, men avslutande ”Den Sista Sången” når magiska höjder.

Bästa spår: 11. Den Sista Sången

Kent – Isola (1997)

…Låt oss fortsätta på det inslagna temat flygkrascher… Härom dagen såg jag en dokumentär på svtplay om Boeings numera flygförbudsbelagda modell 737 MAX som kraschade två gånger under loppet av ett halvår 2018-2019. Krascherna – som skördade 346 människors liv – orsakades av att Boeing valde att tumma på säkerheten för att vinna konkurrensfördelar gentemot världens andra stora flygplanstillverkare Airbus.

Skrämmande, kan man lugnt säga…

Förutsatt att du inte ska ge dig ut och flyga inom det närmaste kan jag rekommendera dokumentären… Själv har jag – från att inte ha reflekterat över det särskilt mycket alls för några år sedan – kommit att utveckla någons slags mild variant av flygrädsla på senare år. Den började någonstans gnaga i mig när jag dagen efter Malaysia Airlines Flight 370 mystiska försvinnande 2014 satte mig på ett flyg mot USA. Plötsligt kunde jag inte låta bli att tänka på hur vansinnigt det egentligen är att man frivilligt sätter sig i en farkost som ska skicka en 10 000 meter rakt upp i luften. Och den tanken har inte riktigt velat släppa sedan dess.

…Jag vet inte om det har gjorts några fler låtar som handlar om flygkrascher ens. Det har det väl säkert, men jag kan i alla fall inte på rak arm komma på någon. Och oavsett vilket har jag svårt att tro att det finns någon som överträffar Kents mästerverk ”747” från bandets tredje platta Isola. Med ”747” visade Kent att de var någonting mer än bara ännu ett i raden alternativa rockband, som det under en period på 90-talet gick tretton på dussinet av.

Isola var den första skivan som Kent även släppte på engelska. De ägnade sig åt otyg av det slaget i någon platta till efter denna. Men man gör förstås bäst i att strunta i den själlösa engelska versionen och avnjuta Isola på sitt originalspråk.

Bästa spår: 11. 747

Kent – Verkligen (1996)

Det var med Verkligen som Kent slog igenom på allvar. Förstasingeln ”Kräm” blev en stor hit och placerade bandet på svenska singeltopplistan för första gången. Andrasingeln ”Halka” blev även den hyfsat framgångsrik, även om Jocke Berg i efterhand har refererat till den som ”en skitlåt från helvetet”.

Bästa spår: 06. En timme en minut

Kent – Du & Jag Döden (2005)

Du & Jag Döden är Kent när de var som allra bäst. Och svensk rock när den är som bäst. På bandets sjätte skiva fick Eskilstuna-grabbarna allt att stämma. Själv blev jag egentligen Kent-frälst först flera år senare, men inte ens jag kunde ignorera styrkan i singlar som ”Den döda vinkeln” och ”Max 500”.

Visst kan man sakna Kent emellanåt. Men jag gillar verkligen att de hade sinnesnärvaro nog att lägga ner innan de hade hunnit gå och bli mediokra. Det är inte många som klarar det.

Bästa spår: 11. Mannen i den vita hatten (16 år senare)