The Rolling Stones – Goats Head Soup (1973)

Härom dagen släppte Rolling Stones den nya singeln ”Criss Cross”, som är en gammal outgiven outtake ifrån inspelningarna av Goats Head Soup. Bandet passade samtidigt på att annonsera en nyutgåva av skivan i fråga. Goats Head Soup – Deluxe Edition kommer att släppas den 4:e september i år och innehålla en remastrad version av det befintliga albumet samt ytterligare ett antal bonusspår, utöver redan släppta ”Criss Cross”.

Själv har jag aldrig riktigt förstått vitsen med att fördjupa mig i en massa extramaterial från redan släppta album. Visst kan det vara lite kul att få en inblick i hur skapandeprocessen har gått till, men oftast inser man bara att det finns det en anledning till att outgivna låtar och versioner av låtar inte släpptes från första början kan jag tycka.

Goats Head Soup var den första plattan att följa Stones gyllene period 1968-72, då de släppte sina fyra bästa album på raken. På Goats Head Soup finns fortfarande magiska inslag (”Angie” inte minst), men i jämförelse med bandets tidigare alster känns merparten av materialet tämligen ljummet. Lite cyniskt kan man säga att Goats Head Soup var början på ett allt mer urvattnat Rolling Stones. Keith Richards och Mick Jagger hade helt enkelt gått och blivit mänskliga.

Goats Head Soup spelades till stora delar in på Jamaica. Albumets titel anspelar på den soppa på gethuvud som anses vara något av en delikatess på ön. Stones spelade in bra många fler låtar än vad som kunde rymmas på plattan. Ändå hade ett antal av de låtar som slutligen kom med redan några år på nacken när plattan släpptes. ”100 Years Ago” hade t.ex. Jaggers skrivit någon gång runt 1970. Även ”Hide Your Love” och ”Silver Train” hade varit med åtminstone sedan 1970.

Bästa spår: 05. Angie

The Rolling Stones – Let It Bleed (1969)

Man skulle kunna tro att det var Mick Jagger eller Keith Richards som grundade The Rolling Stones, men det var det faktiskt inte. Den som grundade och var den drivande kraften i bandet under de tidiga åren var gitarristen Brian Jones. Lagom till inspelningssessionerna för Stones åttonde album hade han dock gjort sig omöjlig. Varken Mick Jagger eller Keith Richards var själva direkt några renlevnadsmänniskor, men Brian Jones knarkande var för mycket till och med med Rolling Stones-mått mätt. Hans humörsvängningar hade dessutom kommit att bli allt häftigare och det blev allt längre mellan gångerna som han dök upp i studion över huvud taget. Det som blev droppen var när han p.g.a. tidigare drogförseelser vägrades arbetstillstånd i USA, vilket innebar att han inte skulle kunna följa med på Rolling Stones Let It Bleed-turné. Ställda inför det faktumet beslutade de övriga bandmedlemmarna att ge honom sparken.

Let It Bleed innebar början på en gyllene era för The Rolling Stones, som under loppet av tre år skulle komma att på raken ge ut sina tre starkaste album. Let It Bleed satte också tonen för hur nästa decennium skulle komma att låta. Albumet representerar ett brutalt uppvaknande från 60-talets oskuldsfulla flower-power-kultur med dess drömmar om fred och samexistens till den råa och grymma verkligheten. Det är ett mörkt album; Let It Bleed. Från det febriga öppningsspåret där Vietnamkrigets grymheter ligger som ett åskmoln över ljudlandskapet till manisk heroinabstinens i ”Monkey Man”. Allt konkluderas i det sombra avslutningsspåret; ”man kan inte alltid få det som man vill ha”.

Brian Jones var fortfarande officiellt medlem i Rolling Stones under större delen av inspelningarna. Han medverkade dock knappt på skivan. En knapp månad efter det att han sparkats från bandet hittades han död på botten av sin swimming-pool. Obduktionen visade att de inre organen var svårt skadade av långvarigt alkohol- och drogmissbruk. Jones blev bara 27 år gammal.

Bästa spår: 01. Gimme Shelter