Blandade artister – Absolute Christmas (1994)

Samlingsskivor som denna strider egentligen emot alla mina principer. Men den här får väl klara sig genom nålsögat bara på grund av hur tight förknippad den är med min barndoms jular. Och man kan väl lite betrakta det som att dammluckorna är öppnade nu sedan Så mycket bättre-inlägget för ett par dagar sedan.

Svenska EVA Records startades 1989 som ett bolag helt inriktat på att ge ut hitsamlingar. Flaggskeppet blev Absolute Music-serien. Till julen -94 släpptes denna julsamling som blev en omedelbar succé med 200 000 sålda exemplar redan första vintern. Med tiden skulle Absolute Christmas komma att bli det samlingsalbum som sålt mest i Sverige genom alla tider.

Och, även om eran för hitsamlingar på cd är sedan länge förbi håller den här samlingen jullåtar på sätt och vis än idag. Tjugofem år senare är det liksom fortfarande dessa verklighetsfrånvända klassiker som man får nedkörda i halsen i varje butik som man trängs i varje dag fram till dopparedan.

GOD JUL PÅ ER ALLA!

Bästa spår: Fairytale of New York

Boney M. – Christmas Album (1981)

Nu börjar det likna något! Här har vi julmusik som inte har vett att skämmas för sig. Boney M.s julalbum är bandets i ordningen åttonde studioalbum. Den mest kända låten från skivan var dock redan tre år gammal när albumet gavs ut. Hitten ”Mary’s Boy Child / Oh My Lord” hade släppts som singel 1978.

Vem tror ni låg bakom Boney M. om inte ärkeskojaren Frank Farian? D.v.s. samma opportunistiska Bert Karlsson-figur som några år senare skulle komma att ligga bakom bluffen Milli Vanilli. Precis som Milli Vanilli bara var ett fejk-band var Boney M. förstås inte heller ett riktigt band. Initialt stod Frank Farian i själva verket helt på egen hand för allt sjungande. Det sena 70-talets studioteknik tillät honom att låta både som man och kvinna genom att pitcha rösten upp och ner. Det var först när Boney M. började få uppmärksamhet som han påbörjade sökandet efter lämpliga (snygga) ansikten som kunde fronta bandet.

Detta är julalbumet som skapar rätt stämning runt granen. Extrapoäng för tonartshöjningen i ”Jingle Bells”.

Bästa Spår: Jingle Bells

Bright Eyes – A Christmas Album (2002)

Här har vi soundtracket till en dyster jul. Under Conor Oberst gran ligger inga klappar, snön utanför fönstret är snöblandat regn och det är för lite konjak i äggtoddyn. A Christmas Album är ett akustiskt, finstämt och vackert album.

Egentligen har jag aldrig riktigt förstått vitsen med julmusik som låter så här, alltså som att den är skapad med ansats att den ska vara bra. Julmusik ska ju inte vara bra. Den ska vara smaklös, fånig och over-the-top. Precis som julpyntet. Vi snackar ändå firandet av en högtid här. Om jag vill lyssna på någonting bra lyssnar jag på någonting annat än julmusik; exempelvis på den andra skivan som Bright Eyes släppte under 2002; briljanta Lifted Or The Story Is In The Soil Keep Your Ear To The Ground.

Nä, jag tar Werner & Werners ”Vår julskinka har rymt” varje dag i (jul)veckan framför det här.

Bästa spår: 02. Blue Christmas

Carpenters – Christmas Portrait (1978)

Nu börjar nedräkningen till julafton, och vi gör det med ett julalbum per dag. Först ut: Carpenters!

Syskonen Carpenter var under en tid på 70-talet hela Amerikas helyllegunstlingar. Richard och lillasyster Karen spelade snäll popmusik, hade ordentliga frisyrer och förde sig belevat. De representerade den amerikanska familjeidyllen. Som förälder kunde man vara trygg i att det skulle bli folk av ens son eller dotter, om en Carpenters-skiva stod på önskelistan till tomten.

Men under den polerade ytan vilade en mörkare verklighet. Relationen mellan Carpenter-syskonen var inte så puttenuttigt friktionsfri som det gavs sken av. Karen hade under hela sin uppväxt fått stå i skuggan av sin äldre bror, som föräldrarna siktat på en framgångsrik musikkarriär för. Karen hade de aldrig haft några större förhoppningar på. Hon var ju trots allt bara en flicka… Under större delen av sitt liv led Karen av svåra ätstörningar. 1983 skulle anorexin komma att ta hennes liv. Hon blev bara 32 år gammal.

Vad gäller Karens bror Richard hade han egna problem. Ganska snart efter att duon slog igenom blev han beroende av lugnande tabletter. Det hela eskalerade i ett tungt missbruk som slutade i en inskrivning på rehab 1979.

Men 1978, när denna julspecial släpptes, var fortfarande allt frid och fröjd. I alla fall utåt sett. Carpenters levererar gammaldags Disney-julstämning som låter precis som när de går runt och sjunger christmas carols utanför folks dörrar på film (händer det i verkligheten ens i USA?). Mysigt är det hur som helst.

Bästa spår: 07. Have Yourself A Merry Little Christmas