The Raveonettes – Observator (2012)

Man brukar ju ibland prata om det svenska popundret, och då syfta på den stolta tradition av svenskt musikhantverk som började med ABBA och som varat in i våra dagar med Zara Larsson och Lykke Li. Nu ska vi självklart inte förringa Olsen Brothers eller Sanne Salomonsen, men danskarna har väl inte haft riktigt samma genomslagskraft på den internationella arenan. Deras popkulturella export har snarare handlat om film, och på det området är det i stället Sverige som har legat i lä i ganska så många år.

Men ett och annat bra band har förstås sitt ursprung på önationen i söder. Indierockbandet The Raveonettes är ett sådant exempel. Bandet består av duon Sune Rose Wagner (gitarr) och Sharin Foo (bas, gitarr, sång). De båda träffades i Köpenhamn och fick en hel del uppmärksamhet för debutplattan Chain Gang Of Love som kom 2003. Det är en bra skiva, men min personliga favorit är det sjätte studioalbumet Observator, som släpptes 2012.

Inför skapandet av Observator reste Sune Rose Wagner till Venice Beach för att hämta inspiration. Under ett tre dagar långt drogrus längs den kända stranden i Los Angeles skrev han i princip alla låtarna till plattan. Låtarna kretsar kring observationer av de människor som han träffade under de här dagarna. Observator spelades in under tre veckor i samma studio i Los Angeles som The Doors en gång i tiden hade spelat in i. Det var Wagners uttalade vilja att spela in samma lokaler som ”The Doors gjorde allt sitt bästa material i”.

Bästa spår: 07. Downtown

Ben Kweller – Circuit Boredom (2021)

Indierockaren Ben Kweller rivstartar 2021 med ett nytt album redan på årets första dag. Det är en välkommen överraskning ifrån en som inte direkt har skämt bort oss med nya releaser på det senaste. I själva verket hade följdverkningarna av en nära-döden-upplevelse för några år sedan nästan fått honom att helt lägga musikkarriären på hyllan. Det var på en semestertripp till New Mexico som Kweller, hans fru och barn var bara minuter ifrån att dö av en kolmonoxidförgiftning. Upplevelsen traumatiserade Kweller som tappade lusten för både musiken och för att göra saker utanför husets fyra väggar i största allmänhet. Frånvaron från musiken varade i fem år innan en av hans nära vänner i princip tvingade honom tillbaka till studion. Resultatet blev Circuit Boredom.

Åtta låtar och en speltid som understiger halvtimmen är väl kanske lite i klenaste laget för att ens få kallas album, men Ben Kweller säkerställer i alla fall en hög standard rakt igenom Circuit Boredom. Flera av låtarna sätter sig på huvudet redan efter första lyssningen. Men personligen gillar jag hans utsvävningar i countryn med 2009 års Changing Horses bättre.

Bästa spår: 03. Just For Kids