Rayland Baxter – Wide Awake (2018)

Rayland Baxter är en herre av ädel popmusikalisk börd. Hans pappa hette Bucky Baxter, och spelade gitarr för Bob Dylan under dennes turnéer på 90-talet. Farsgubben var även en flitig studiogitarrist och har spelat på album av storheter som R.E.M., Ryan Adams och Steve Earle.

Precis som sin far gav sig Rayland också han in i musikbranschen. Dock inte utan att först ha prövat sina vingar på annat håll: En lovande framtid som Lacrosse-spelare tog ett abrupt slut i och med en knäskada. Innan Rayland flyttade till Nashville för att satsa helhjärtat på musiken hann han även med en kortare karriär som snowboard-instruktör.

Wide Awake är Rayland Baxters tredje fullängdare. Skivan utgörs av skön avslappnad countrypop som låter ungefär som en sommardag på stranden känns. Pappa Bucky gör honom sällskap på några av låtarna. Den bästa låten är utan tvekan ”79 Shiny Revolvers”; en både charmig och melankolisk samtidssatir om Amerikas skruvade vapenlagar.

Bästa spår: 04. 79 Shiny Revolvers

Bruce Springsteen – Letter To You (2020)

Bossen och hans E Street Band skulle just ge sig i kast med förberedelserna inför en ny världsturné. När Covid-19 kom emellan bestämde de sig för att samlas i studion ändå och spela in lite nytt material i stället. Gitarristen Steven Van Zandt menade att kreativiteten var på topp. De hade bokat fem dagar i studion, men takten i vilken de spelade in gjorde att nya plattan Letter To You var färdiginspelad redan efter fyra dagar: ”På den femte dagen hade vi ingenting att göra så vi lyssnade bara på skivan”, berättade han nyligen för Rollingstone. Letter To You är inspelat helt live i studion, och utgör den första plattan sedan klassikern Born In The U.S.A. som är inspelad på det viset.

Nu för tiden är väl Bruce Springsteen mer ett sound än fantastiska låtar. Men Springsteen fyllde ju nyligen 71, och det är väl i rättvisans namn få som fortfarande är nyskapande i den aktningsvärda åldern. Letter To You vilar tryggt i väl intrampade Springsteen-fotspår. Bossen skrev alla låtarna under loppet av tio dagar på en akustisk gitarr som han hade fått av ett fan i Italien. Med låtarna precis färdigkomponerade gav han sig ner på stan för att äta lunch med E Street Band-pianisten Roy Bittan. Av honom fick Springsteen rådet att låta bli att spela in demos på låtarna den här gången. ”Låt oss göra som förr”, menade Bittan: ”Du spelar bara upp låten på din gitarr och sen spelar vi in den tillsammans”. Resultatet av Bittans råd blev Letter To You. Det är långt ifrån Springsteens mest intressanta verk, men det är i alla fall bland det bästa som han har gjort på den här sidan millennieskiftet.

Bästa spår: 07. House Of A Thousand Guitars

Bob Dylan – Nashville Skyline (1969)

Om man ska nämna ett Dylan-album är väl kanske inte Nashville Skyline det som man i första hand kommer att tänka på, men det är faktiskt ett av hans kommersiellt mest lyckade. Mycket sannolikt berodde detta på Dylans framträdande i den mycket populära talkshow som Johnny Cash var värd för vid tidpunkten. Bob Dylan och Johnny Cash hade träffats på Newport Folk Festival redan 1964 och fattat tycke för varandra. Till Nashville Skyline spelade de in Dylans gamla låt ”Girl From The North Country” tillsammans. Dylans producent Bob Johnston hade jobbat med Johnny Cash tidigare och hade stor del i att tuta ihop de båda stjärnorna i en studio tillsammans när Cash hade vägarna förbi Nashville. Egentligen hade Johnston försiktigt hoppats på ett helt album av Cash-Dylan-duetter, men så blev det aldrig.

Nashville Skyline låter Bob Dylans röst lite annorlunda från vad man är van vid sedan tidigare. Enligt myten ska detta bero på att han inför inspelningarna hade slutat röka. Skivan spelades in på bara fyra dagar och Dylan brydde sig aldrig om att turnera på den. Först 1974 gav han sig ut på turné igen, och då gjorde han det tillsammans med The Band.

Bästa spår: 04. I Threw It All Away

Chris Isaak – Heart Shaped World (1989)

Jag kan inte på rak arm påminna mig någon som har tagit Roy Orbisons musikaliska arv vidare efter Chris Isaak. Med tanke på att musikgenren i fråga heller inte har varit inne sedan Lyndon Johnson var president är det väl kanske inte särskilt konstigt. Men att Chris Isaak är nästan ohälsosamt förtjust i Roy Orbison-aktiga smörrockballader har han aldrig ens försökt maskera. Mer tydligt och mer lyckat än det blev på hans tredje platta Heart Shaped World har det aldrig varit. Det var med den och dess jättehit ”Wicked Game” som han för ett tag blev en plötslig och ganska otippad världsstjärna.

Den fantastiska ”Wicked Game” var ingen omedelbar hit. Det var först när David Lynch tog med låten i soundtracket till filmen ”Wild At Heart” 1990 som den slog på bred front. Den ikoniska musikvideon till låten, som Chris Isaak spelade in på en strand på Hawaii tillsammans med danska supermodellen Helena Christensen, har upprepade gånger genom åren fått erkännandet som en av tidernas sexigaste musikvideos. Låten i sig handlar om olycklig kärlek, och Isaak skrev den på bara några minuter efter att ha mottagit ett telefonsamtal från en kvinna han hade ett av- och på-förhållande med.

Chris Isaak är en hygglig prick som det är svårt att tycka illa om. Han har alltid varit noggrann med att lyfta fram andra runt omkring honom i sitt skapande. Förutom att göra skön musik har han även varit programledare för en talkshow och gjort en hel del skådespelarjobb. Bl.a. spelade han en av rollerna i David Lynchs kultförklarade tv-serie ”Twin Peaks”.

Bästa spår: 05. Wicked Game

Lynyrd Skynyrd – Street Survivors (1977)

Den 17:e oktober 1977 släpptes Lynyrd Skynyrds femte studioalbum Street Survivors. På vägen mot en spelning i Baton Rouge tre dagar senare fick bandets specialchartrade flygplan slut på bränsle och störtade ner i ett skogsområde i Mississippi. Av de 26 människorna ombord avled sex, däribland Lynyrd Skynyrds sångare Ronnie Van Zant, gitarristen Steve Gaines samt bakgrundssångerskan Cassie Gaines. De som överlevde kraschen satt nästan samtliga placerade långt bak i planet, och de flesta blev allvarligt skadade.

För de överlevande Lynyrd Skynyrd-medlemmarna var det antagligen inte mycket till tröst, men den tragiska flygolyckan gjorde att deras nysläppta album Street Survivors fick oväntat mycket uppmärksamhet – och kom faktiskt att bli bandets mest framgångsrika någonsin. Såväl ”What’s Your Name” som ”That Smell” – båda låtar om bandets okristliga leverne och förkärlek för droger och alkohol – blev stora hits.

Skivans originalomslag visade ett fotografi av bandmedlemmarna omgivna av eldsflammor. Efter flygolyckan valde MCA Records att dra tillbaka detta omslag av respekt för de avlidna och deras efterlevande (Steve Gaines änka Terese Gaines begärde särskilt detta). En ny version släpptes med ett fotografi på bandmedlemmarna utan eldsflammor.

Bästa spår: 02. That Smell

David Bowie – ”Heroes” (1977)

På min lista över pophistoriens fem bästa låtar finns David Bowies ”Heroes” med. Om man inte får gåshud av Bowies sex minuter långa rock-odyssé från drömmande romantiker till desperat självömkande har man ingen själ. Men det är den fullånga albumversionen man ska lyssna på, inte den nerbantade och ganska misshandlade singelversionen. Bowie inspirerades till låten av att från avstånd råka se vännen och producenten Tony Visconti omfamna en utomäktenskaplig älskarinna framför Berlinmuren. Den ödesmättade bilden av en på förhand dömd kärleksrelation med järnridåns förtryck fysiskt manifesterat i bakgrunden vägrade lämna Bowies näthinna. ”Heroes” var en av de första låtarna som Bowie spelade in instrumentalt för albumet, men det var inte förrän i slutet av inspelningssessionerna som Bowie lade på text och sång.

”Heroes” är den andra installationen i Bowies kända Berlintrilogi. Men av de tre skivorna är ”Heroes” faktiskt den enda som är helt inspelad i Berlin. Low spelades huvudsakligen in i Frankrike och Lodger i Schweiz och New York. Vad skivorna har gemensamt är dock en frisk experimentlusta och ett ljudlandskap tydligt influerat av dåtida tysk elektronisk musik. Precis som på föregångaren Low utgör ungefär halva ”Heroes” av instrumentala låtar, och en stor del av skivan är ganska utmanande lyssning. Till skillnad från Low är dock materialet – bortsett från det magnifika titelspåret – generellt lite svagare denna gång, och på det stora hela mer spretigt.

Jag köpte ”Heroes” på cd någon gång fram emot slutet av 90-talet, efter att i princip ha lyssnat sönder en Bowie Greatest hits-vinyl som min pappa hade som låten ”Heroes” fanns med på. Jag blev förstås besviken på att titelspåret var den enda i sitt slag på skivan, men kom efter hand att uppskatta även flera av de andra spåren; de instrumentala kompositionerna ”V-2 Schneider” och ”Neuköln” inte minst.

Bästa spår: 03. Heroes

Simon & Garfunkel – Sounds Of Silence (1966)

Man får leta länge för att hitta en mer egenkär musiker än Paul Simon. I samarbetet med Art Garfunkel såg han sig själv alltid som den begåvade av de två, och han lär ha stört sig på att en viss Bob Dylan fick så mycket av strålkastarljuset under det 60-tal då de båda var så verksamma. Simon tyckte så klart att han själv var minst lika betydelsefull som Dylan. Det har faktiskt hävdats att Simons hit ”The Boxer” delvis är skriven för att smäda Dylan. Den amatörboxare som Simon sjunger om skulle då vara Dylan och det medryckande ”Lie, lie, lie”-partiet i refrängen skulle vara Simons anspelning på att Dylans konstnärliga ambitioner bara är påklistrat hittepå.

Hur det än ligger till med den saken måste man ge Paul Simon att han faktiskt har skapat en hel del riktigt bra musik också, i alla fall ända fram tills att han dumpade Art Garfunkel och satsade på sin solokarriär. Fr.o.m. då sjönk kvaliteten på hans låtskriveri betänkligt.

Sounds Of Silence var Simon & Garfunkels andra album. Titelspåret hade varit med redan på förstaplattan Wednesday Morning, 3 A.M., fast då i en akustisk version. Den versionen gick egentligen ganska obemärkt förbi. Det var först när skivbolaget – utan Simon & Garfunkels vetskap – släppte den som singel på nytt i en modifierad version med adderade trummor, bas och elgitarr som den blev en hit. Det är denna version som öppnar Sounds Of Silence, som faktiskt även i övrigt till stor del består av återanvänt material. De flesta låtarna hade släppts året innan på Paul Simons första soloalbum The Paul Simon Songbook.

Bästa spår: 01. The Sound Of Silence

Patsy Cline – Sentimentally Yours (1962)

Kvällen den 5:e mars 1963 var det svåra väderförhållanden och dålig sikt. På väg hem mot Nashville sitter Countrystjärnan Patsy Cline med sitt entourage i ett litet fyrsitsigt propellerplan någonstans över Tennesses mörka skogar. Plötsligt förlorar piloten kontrollen och planet störtar hjälplöst mot marken. Alla ombord omkommer omedelbart i kraschen. Patsy Cline blev bara 30 år gammal.

Bara ett par år tidigare hade Patsy Cline börjat få ordentlig fart på sin karriär. Hon hade tidigt visat tecken på stor musikalisk begåvning, och lärt sig spela piano på egen hand redan i åttaårsåldern. Det var dock inte förrän med singeln ”I Fall To Pieces” 1961 som hon slog igenom på allvar. Det blev hennes första listetta i USA och var den låt med vilken hon lyckades fånga intresset även hos de som inte vanligtvis lyssnade på bara countrymusik. Patsy Cline blev med det en av de första countryartisterna att korsa genregränsen och slå igenom även på popscenen.

Sentimentally Yours, inspelat drygt ett år före hennes tragiska död, blev hennes tredje och sista album. Skivan innehåller två av hennes största hits; ”She’s Got You” och ”Heartaches”. Sentimentally Yours utgör ett tidigt exempel på det idag klassiska Nashville-countrysoundet, till vilket producenten Owen Bradley var en av nyckelarkitekterna. Bradley såg dock inte själv sin skapelse som någonting märkvärdigt: ”Vi tog bara bort fiolen och steel-gitarren och la till refränger”, förklarade han med en axelryckning.

Bästa spår: 01. She’s Got You

Don McLean – American Pie (1971)

”The Day The Music Died”. Det är vad den tredje februari 1959 brukar kallas för. Uttrycket myntades av singer-songwritern Don McLean i hans hit ”American Pie”, och refererar till ovan nämnda datum då de tre rock n’ roll-pionjärerna Buddy Holly, Ritchie Valens och ”The Big Bopper” J.P. Richardson alla dog samtidigt i en flygkrasch i Iowa. Don McLean var själv tretton år gammal vid tidpunkten och jobbade som tidningsbud. Nyheten slog som ett hugg i hjärtat på den unga och musikfrälsta McLean. Drygt tio år senare skrev han ”American Pie” som ett bokslut över Amerikas förlorade oskuld, manifesterat genom dessa tre rock-legendarers tragiska död. Låten gjorde Don McLean till stjärna över en natt. Det var den första låten att släppas som singel ifrån albumet med samma namn, och den toppade listorna både i USA, Australien och i flera europeiska länder.

Albumet American Pie släpptes i oktober 1971 och var Don McLeans andra album. Draghjälpen från ledsingeln gjorde att skivan blev en stor framgång. Men även andrasingeln ”Vincent” gjorde hyfsat ifrån sig på listorna. Låten är en slags hyllningsballad till konstnären Vincent van Gogh, vars tavla ”The Starry Night” fascinerade McLean. Det är även det en trevlig låt; om än med ett något fånigt tema. Som trivialt vetande kan nämnas att det faktiskt var en av hiphop-ikonen Tupac Shakurs favoritlåtar, och var den sista låt som han hörde innan han avled på ett sjukhus i Las Vegas.

Hade det inte varit för dunderhiten ”American Pie” hade det nog inte varit många som hade känt till Don McLean idag. Han har i princip levt på den låten sedan det att den släpptes 1971. Men denna 75-åring turnerar än idag friskt omkring och släpper med jämna mellanrum nya skivor som ingen lyssnar på.

Bästa spår: 01. American Pie

Fleetwood Mac – Tusk (1979)

Hur ska man följa upp tidernas bäst säljande rockalbum? Jo, genom att göra tiderna dyraste album förstås. Fleetwood Mac spelade in merparten av uppföljaren till megasuccén Rumours i en studio i Los Angeles som de hade byggt för förskottsroyalties. I slutändan kom bandet att spendera över en miljon dollar på Tusk, vilket gjorde det till det dittills dyraste albumet i pophistorien. Pengar brändes både på ditten och på datten under inspelningarna. Gitarristen Lindsey Buckingham insisterade exempelvis på att en exakt kopia av hans badrum skulle byggas inne i studion. Anledningen var att han gillade akustiken i sitt badrum så mycket. Det var där som han hade spelat in många av demosarna till Tusk.

Tusk är ganska mycket Fleetwood Mac att smälta. Delar av denna dubbelskiva tillhör det bästa som de har gjort, medan andra delar inte alls är lika minnesvärda. När man lyssnar igenom det kan man få lite intrycket av att de körde en låt-gå mentalitet på det mesta, men riktigt så var det inte. Bandmedlemmarna sprudlande av kreativitet kring den här perioden och bra material var det aldrig någon brist på. Stevie Nicks vackra ballad ”Sara”, som handlar om hennes relation med Don Henley, var sexton minuter lång i sin första version. Den version som till slut hamnade på albumet är nerbantad med nästan tio minuter.

Bästa spår: 05. Sara