Billy Bragg & Wilco – Mermaid Avenue (1998)

1967 avled den legendariska folksångaren Woody Guthrie. Bland hans beundrare fanns såväl Bob Dylan som Pete Seeger. Det sägs att Dylan blev förnärmad när Woody Guthries dotter Nora trettio år senare vände sig till den brittiska singer-songwritern Billy Bragg i stället för till honom själv med erbjudandet att sätta musik till outgivna dikter som hon hade hittat efter sin far. Billy Bragg, som själv var en stor Guthrie-entusiast, blev förstås smickrad och nappade på erbjudandet. I efterhand har han dock erkänt att den första tanken som hade flugit genom hans huvud faktiskt hade varit: ”Det här måste ju ändå vara Bob Dylans jobb”.

I den guldgruva som Woody Guthrie lämnade efter sig fanns drygt tusen dikter skrivna mellan åren 1939 och -67. Nora Guthrie gav Billy Bragg fria händer att botanisera i materialet. Han bjöd in sina kompisar Jeff Tweedy och Jay Bennett från det amerikanska alt-rock-bandet Wilco för att få hjälp med att välja ut rätt låtar. Bragg ville inte imitera Guthries musikstil. Det han ville göra var i stället att föra Guthries arv in i modern tid. I arbetet med att få fram rätt sound blev Wilco en perfekt samarbetspartner i projektet.

Mermaid Avenue, som är uppkallat efter den gata på Coney Island som Guthrie bodde på under 40- och 50-talet, släpptes sommaren 1998 till fina recensioner. Billy Bragg och Wilco släppte två år senare en uppföljare byggd på ytterligare dikter av Guthrie. Det är dock detta första album som är det klart mest njutningsvärda.

Bästa spår: 13. Hesitating Beauty

Wilco – Yankee Hotel Foxtrot (2002)

Om man vill vara lite elak kan man säga att Chicago-bandet Wilco är som ett amerikanskt Radiohead med sämre låtar. På Yankee Hotel Foxtrot bäddas Wilcos klassiska Americana in i stämningsfyllda effekter. Tillsammans med Jeff Tweedys behagliga sångröst skapar det en trevlig och jämnstark lyssning. Men det där lilla extra saknas.

Ni gissade rätt! Yankee Hotel Foxtrot är nästa platta till rakning i följetongen ”album som jag tycker är överskattade”. Albumet är en sann kritikergunstling som alltid placerar sig högt på listor över 00-talets främsta. Det är ett av få album som Pitchfork har gett betyget 10/10, och det har t.o.m. tagit sig in på tidningen Rolling Stones lista över tidernas 500 bästa album. Även jag gillar Yankee Hotel Foxtrot, men jag klarar att göra det utan att för den sakens skull helt tappa fattningen. Yankee är bra, men att kalla det ett av 00-talets allra bästa är att vara väl generös.

Yankee Hotel Foxtrot var Wilcos fjärde album. Skivan spelades in 2001 och var egentligen redo att släppas redan då, men Wilcos skivbolag Reprise Records var så ointresserade av vad Jeff Tweedy och hans kompisar hade åstadkommit att de rent av vägrade. Det hela slutade med att Wilco kom överens med Reprise om att köpa loss rättigheterna till Yankee för 50 000 dollar, så att de kunde ge ut skivan på ett annat bolag i stället. Året därpå gavs albumet ut på det mindre skivbolaget Nonesuch Records.

Bästa spår: 06. Ashes Of American Flags