The Offspring – Smash (1994)

Utrymmet för variation är inte superstort inom det fält av enkelspårig treackords-trallpunk som The Offspring är verksamma inom. Bandet tände på alla cylindrar med andraplattan Smash. Här fanns både viljan, energin och låtarna. The Offspring skulle lyckas klämma ut låtidéer till ytterligare ett par tre hyfsade plattor efter denna, men därefter har bandet ägnat sig helt åt att återanvända de egna melodierna och riffen om och om igen. Men det kan ju vara trevligt att lyssna på ändå i och för sig.

Smash blev en lika stor som oväntad succé. The Offspring var vid tidpunkten signade till indie-bolaget Epitaph. Skivan spelades in på en mycket snålt tilltagen budget och utan någon tanke på att något av det som man spelade in skulle komma att spelas på radion senare. Trots att bandet hade funnits sedan mitten av 80-talet var bandmedlemmarna långt ifrån några heltidsmusiker. Basisten Noodles försörjde sig t.ex. fortfarande som skolvaktmästare. För att hålla nere kostnaderna för inspelningarna av Smash brukade bandmedlemmarna ringa studion lite då och då i hopp om att knipa eventuella tider som andra band hade bokat av, eftersom sådana tider var billigare. The Offsprings första skiva Ignition hade bara sålt i 15 000 exemplar, och varken skivbolaget eller bandmedlemmarna själva hade någon förhoppning om att Smash skulle prestera särskilt mycket bättre. Smash släpptes dock i ett mycket gynnsamt läge. Nirvana hade banat väg för alternativrocken några år tidigare och The Offsprings glimten-i-ögat-punkrock var en lättsam och naturlig uppföljare till den. Såväl ”Come Out And Play” som ”Self Esteem” blev stora hits ifrån Smash, och The Offspring fick ge sig ut på sin första världsturné.

För ”Come Out And Play” blev The Offspring anklagade för att ha plagierat det kaliforniska punkbandet Agent Oranges låt ”Bloodstains”. Robbie Fields, som äger rättigheterna till Agent Orange-låten, hävdar att den mellanöstern-klingande gitarrslingan i ”Come Out And Play” är tagen ifrån gitarrsolot i ”Bloodstains”. Offsprings sångare Dexter Holland har erkänt att Agent Orange har varit en stor inspirationskälla för bandet sound, men hela tiden nekat till plagiatanklagelserna. Robbie Fields har hittills inte valt att göra en rättsprocess av sina anklagelser. …Och kanske är det inte särskilt konstigt. Jag har själv lyssnat på båda låtarna och förstår faktiskt inte vad det är han menar som skulle vara så likt.

Bästa spår: 08. Self Esteem

The Offspring – Splinter (2002)

Det mest intressanta med skatepunkrockarna The Offsprings sjunde album är nog det publicitetsstunt som bandet tog sig för några månader innan det att skivan släpptes. Sångaren Dexter Holland gick då ut och deklarerade att titeln på Offsprings nästa album skulle vara ”Chinese Democrazy”. Titeln var förstås en stöld rakt av på titeln på det då ännu ej släppta Guns N’ Roses-album som Axl Rose vid det laget redan hade jobbat på i flera år. Axl Rose lär ha satt morgonkaffet i vrångstrupen och per omgående skickat sina advokater i riktning Dexter Holland och hans bandkamrater. Rose hade dock inte behövt oroa sig. Det hela var bara ett skämt ifrån The Offsprings sida. Ett tag senare tillkännagav bandet den korrekta titeln Splinter.

Splinter släpptes i december 2003. Skivbolaget Columbia hade höga förväntningar på albumet; dels eftersom Offspring hade mängder med hits från det sena 90-talet i bagaget, och dels var det fortfarande ganska inne med skatepunk vid den här tiden. Förstasingeln ”Hit That” förekom albumet med någon månad och blev faktiskt en av bandets större hits, även om den egentligen inte är särskilt bra. Offspring är en blek kopia av sig själva på Splinter. Låtarna och idéerna känns bara återanvända och oinspirerade.

Bästa spår: 06. (Can’t Get My) Head Around You

The Offspring – Americana (1998)

1998 gick jag på högstadiet och diggade The Offspring. Videon till ”Pretty Fly (For A White Guy)” var det som gjorde att jag köpte Americana, och jag gillade alla låtarna på skivan förutom möjligen covern ”Feelings”. Jag minns fortfarande hur upprörd jag blev när jag läste någon samtida recension av nämnda skiva i någon av kvällstidningarna. Americana avfärdades som lågkulturell ”buskispunk” och fick en överkryssad geting (eller motsvarande) i betyg.

Jag försöker påminna mig om det där ibland när jag själv är snabb att döma musik som dagens kids lyssnar på. Bara för att man själv inte förstår eller uppskattar en kulturyttring behöver man ju inte sänka sig till att håna den eller de som faktiskt gör det. Man kan ju nöja sig med att bara låta bli att själv lyssna på verket i fråga.

…Men det får förstås också finnas någon gräns för skenheligheten. Självklart är det så att vad jag tänker att jag ska göra och vad jag faktiskt gör ofta är två helt olika saker…

Hur som helst… Nu tjugo år senare kan jag väl någonstans förstå och (kanske) köpa epitetet ”buskispunk”. Men man kommer ju inte ifrån att det är någonting väldigt speciellt med den där musiken som man växte upp till. Det händer än idag att jag drar på ”Why Don’t You Get A Job” och sjunger med för fulla lungor.

Vid releasen av Americana sa sångaren Dexter Holland till L.A. Times att han inte hade velat göra ett album som lämnar lyssnaren med en känsla av att allt är hopplöst, varför de medvetet sett till att det återfinns åtminstone lite ljus på skivan. Nu gillar jag ju Dexter och hans band, så jag vill inte få det att låta som att jag förlöjligar The Offspring. Men om vi ska vara ärliga känns väl inte svårmodet supernärvarande på Americana direkt (så i det avseendet kan man kanske säga att de lyckades då). Till och med när de försöker vara lite mer seriösa som på ”The Kids Aren’t Alright” eller ”Pay The Man” tenderar alla ”whooah” att ta udden av allvaret. Nej, man får nog säga att detta handlar om trallvänlig pop-punk ganska så rakt igenom. Men bra sådan – och med ett knippe riktigt radiovänliga singlar på köpet (som dessutom hade roliga videos). Jag vågar dessutom påstå att bandet fortfarande hade självrespekten kvar på Americana. Det känns som att hittarna kom till mer av en händelse här. På några av de efterkommande skivorna skulle det bli smärtsamt tydligt hur Dexter och de andra ansträngde sig ända ifrån tårna för att skriva en ny ”Pretty Fly” (”Original Prankster”, ”Hit That” m.fl.). Americana blev en succé för The Offspring. Albumet sålde i tio miljoner exemplar och hängde kvar i hela 22 veckor på Billboardlistans topp-10.

…Och nej. ”Why Don’t You Get A Job” är inte en ripoff på Beatles ”Ob-La-Di, Ob-La-Da”. Det är två olika låtar, även om de förvisso påminner en del om varandra. Det finns många andra mer uppenbara ripoffs i musikhistorien som man kan gå och störa sig på i stället om man nu vill det.

Bästa spår: 13. Pay The Man