The Hives – Lex Hives (2012)

Fagerstabandet The Hives är ett av de finaste rockbandet vi har här i landet, och man kan otåligt fråga sig när dessa herrar ska ta sig i kragen och leverera en uppföljare till senaste plattan Lex Hives. Den har ju trots allt hunnit bli åtta år gammal vid det här laget. Visserligen har de nu ett livealbum på gång (Live At Third Man Records kommer att släppas senare denna månad), men det är förstås nytt material man egentligen skulle vilja höra.

The Hives både producerade och finansierade Lex Hives själva, och skivan gavs ut på deras eget nystartade bolag Disque Hives. Enligt sångaren Howlin’ Pelle Almqvist hade de trott att det hela helt enkelt skulle gå fortare om de producerade skivan på egen hand, i stället för att behöva förlita sig på att någon ständigt upptagen producent skulle hitta tid för dem. ”Det visade sig att ha fem producenter som alla har lika mycket att säga till om gjorde att det inte gick särskilt snabbt ändå”, förklarade Almqvist för musiksajten FMQB.

Eftersom bandet inte längre var knutet till något större skivbolag var det PR-maskineri som förlöste Lex Hives inte i närheten av det massiva pådrag som hade backat upp den då fem år gamla The Black And White Album. Lex Hives kom heller inte att göra något större väsen av sig. Förstasingeln ”Go Right Ahead” spelades lite sporadiskt på radion men föll ganska snart i glömska, precis som albumet egentligen. Men Lex Hives är klart lyssningsvärd garagerock med glimten i ögat. Bra fredagsmusik!

Bästa spår: 10. My Time Is Coming

The Hives – The Black and White Album (2007)

Någon gång runt millenieskiftet snubblar garagerockbandet The Hives rakt in i en oväntad garagerock-revival. De fyra grabbarna från Fagersta får en jättehit med singeln ”Hate To Say I Told You So”. Att de dessutom är fenomenalt bra live gör förstås inte saken sämre. The Hives blir, tillsammans med likasinnade band som The Vines och The White Stripes, ”The Next Big Thing” från ingenstans. Snart börjar de stora skivbolagen och stjärnproducenterna slita och dra i The Hives. Några års hypande kulminerar i att bandet flyger till Mississippi för att tillsammans med bl.a. högprofilerade Pharrell Williams spela in sitt fjärde studioalbum The Black And White Album. Det är en underhållande skiva, tycker jag. Tydligt storbolagsproducerad förstås, men lekfullheten finns kvar där. Kanske hade den mått bra av att kortas ned en kvart eller så. Men å andra sidan har inte The Hives skämt bort oss med jättemånga minuter ny musik efter att denna släpptes, så man får nog vara glad för det som finns trots allt.

Det var när dammet hade lagt sig efter The Black And White Album som tråkigheterna började för The Hives. Dels hamnade garagerockan på utelistan igen. Och det var kanske inte något som överraskade dem jättemycket egentligen. I vår digitala samtid hinner ju en trend som man anammat till frukost i princip vara ute redan innan man borstat tänderna. Värre var kanske då att Timbuktu knackade på dörren och ville ha tillbaka ett par miljoner kronor som han menade att The Hives hade lånat av honom. Det blir startskottet på ett antal rättstvister som skulle komma att löpa på över flera år och som alla hade det gemensamt att de inbegrep musikstudion Tambourine Studios, som under åratal hade hanterat räkenskaperna för flera av Sveriges största band och artister. The Hives lyckades göra upp med Timbuktu 2011. Men kort därefter stämdes bandet i stället av The Cardigans. Och denna gång är det betydligt större pengar på spel: The Cardigans yrkar på att The Hives har lånat 18 miljoner kronor av dem.

Den s.k. ”Tambourinehärvan” är en kladdig och svårbegriplig sörja om hur pengar lånas hej vilt fram och tillbaka, och där de inblandade har diametralt olika bilder av hur saker och ting har gått till. Eskil Fagerström försöker reda i röran i sin bok ”Sanningen bakom Tambourinehärvan”, men The Hives gitarrist Niklas Almquist ger inte mycket för boken: ”Jag tror inte boken har något vettigt innehåll. Jag skulle bli ytterst förvånad om han lyckas komma i närheten av sanningen”, uttryckte Almquist till Expressen i maj 2014. Vilket perspektiv man än väljer att tro på är det svårt att inte dra slutsatsen att de olika bandens ekonomier har hanterats ytterst styvmoderligt, och att Tambourine Studios lämnats med väl lösa tyglar. Det hela slutade hur som helst med att The Hives drog den kortaste stickan. I början av 2015 fastslogs att Högsta Domstolen inte tog upp fallet, vilket innebar att Hovrättens dom som innebar att The Hives är skyldiga The Cardigans 18,5 miljoner kronor (totalt inklusive ränta 30 miljoner) vann laga kraft.

Bästa spår: 01. Tick Tick Boom