Roxette – Bag Of Trix Vol. 1-3 (Music From The Roxette Vaults) (2020)

Titeln på denna nya Roxette-samling insinuerar att Per Gessle har vältrat sig i ett enormt och guldkantat arkivmaterial som han med största omsorg har behövt plocka russinen ur kakan ifrån. Den skapar en bild av ett sprängfyllt kassaskåp på vilket Gessle knappt kunnat få igen dörren bakom sig. Man föreställer sig att han kanske från början hade tänkt komprimera samlingen till bara en skiva, men såg ingen annan utväg än att breda ut sig över tre fullängdsplattor när det visade sig hur fantastiskt bra allt materialet var…

…Men låtmaterialet som fyller ut Bag Of Trix Vol. 1-3 – vilket växlar mellan demoversioner på släppta låtar, alternativa versioner på släppta låtar samt ett och annat tidigare outgivet alster – förtäljer en annan historia. Det ger mer bilden av en Gessle som har städat vinden för första gången på trettio år och bestämt sig för att försöka sälja allt skräp han hittat på gårdsloppis eftersom han är för lat för att orka köra till återvinningscentralen. Bag Of Trix Vol. 1-3 består nämligen av rejält mycket utfyllnadsmassa. Det vore direkt lögnaktigt att påstå något annat.

I vanlig ordning är det Marie Fredriksson som är den stora behållningen även på detta Roxette-släpp. Man kan just undra hur Gessles karriär hade artat sig utan henne som vapendragare. Visst kan han konsten att komponera ihop bra hookar, men det var Fredrikssons röst och karisma som rustade Roxettes låtar för den internationella scenen. Gessle bidrog med låtskriveriet och en skojig frisyr.

Bag Of Trix Vol. 1-3 är självklart en samling menad för de allra mest hängivna fansen, och dit hör väl kanske inte jag. Men även sett ur det perspektivet känns samlingen faktiskt ganska ihopslarvad. Jag menar: Lite grundläggande ordning och reda måste man väl ändå kunna begära av ett antologi-släpp, eller? Gessle hade väl åtminstone kunnat sortera låtarna kronologiskt eller i alfabetisk ordning eller något? I stället kommer de bara huller om buller som om han blundat och pekat när han satt ihop det hela. Det anstår inte riktigt ett bokslut på ett så stort band som Roxette ändå var.

Nu är väl i ärlighetens namn inte jag den mest mottagliga lyssnaren för den här sortens nagelfarande. Inte ens när legendarer (och personliga favoriter) som Bob Dylan eller Neil Young släpper sina mer eller mindre starka restprodukter i olika samlingar brukar jag lyckas att uppbåda något större engagemang. Det är klart att det kan vara lite intressant att höra det material som valdes bort och sådär, men nio gånger av tio är ju faktiskt det material som släpptes också det som är det starkaste.

..Och jag må vara gammalmodig… Men jag stör mig faktiskt en smula på att Gessle inte kan stava ”tricks” som ”tricks” ska stavas. Det blir väl ändå ganska fånigt att stava engelska på slang när man är svensk?

Bästa spår: 05. The Big L (Vol. 3)

Roxette – Tourism (1992)

Säga vad man vill om Per Gessle, men konsten att skriva en medryckande melodi behärskar han till fullo. Någon borde dock ha avrådit honom från att sjunga i Roxette. Det var när Marie Fredriksson tog över micken som Roxette eleverades från finnig ”låtsas-vara-rockstjärna-framför-badrumsspegeln-pop” till fullfjädrad arenarock. Hon om någon hade den ”star power” som Andy Warhol sökte i gårdagens inlägg. Med ett band som Roxette handlar det förstås om hits snarare än album, något som de hade tillräckligt med självdistans för att driva med själva i titeln till 1995 års greatest hits-samling (Don’t Bore Us, Get To The Chorus! fick den heta). Och inte ens det mest dryga och överlägsna indie-pretto-flinet kan med trovärdighet avfärda dängor som ”Listen To Your Heart” eller ”It Must Have Been Love” som dåliga låtar.

Min två år yngre syster hade denna skiva i sin cd-samling. Man hade ju inte råd att köpa alla skivor som man ville ha, så då var sådana här samlingsskivor alltid behändiga. Nu är ju detta i och för sig ingen regelrätt samlingsskiva. De flesta låtarna var faktiskt ändå nya. Tourism spelades in i olika studior runt om i världen under Roxettes första världsturné, och sockrades med liveversioner av hitsen ”The Look”, ”It Must Have Been Love” och ”Joyride”.

Bästa spår: 01. How Do You Do