Phosphorescent – Muchacho (2013)

Matthew Houck inleder ”For Zula” med något slags hybridcitat av Johnny Cash och Bette Midler: ”Some Say Love is a burning thing. That it makes a fiery ring”, sjunger han nästan med gråten i halsen. Det är i ärlighetens namn en ganska cheesy textrad, men Houck levererar den med sådan övertygelse och vånda att den känns ända in i hjärtat.

Phosphorescent är namnet på Matthew Houcks enmansband. Kärleken som har gått sönder och förlorad utgör det bärande temat på hans mästerverk Muchacho. Houck skrev nästan hälften av låtarna på akustisk gitarr under en vecka på stranden i Tulum, Mexiko. Han hamnade där efter att spontant ha bokat in sig på en flight en sen natt, ivrig att komma bort ifrån platsen där hans hjärta precis hade krossats. Flera års turnerande hade slitit så pass på relationen med hans dåvarande flickvän att när han väl bestämt sig för att ta en paus från det kringströvande musikerlivet var relationen för sen att rädda. Muchacho blev en del i hans läkeprocess.

Bästa spår: 02. Song For Zula

Phosphorescent – To Willie (2009)

Jag har alltid haft svårt för att ta Willie Nelson på allvar. Hans country känns så klyschig för mig att den nästan skulle kunna vara autogenererad. Därtill har drivit sin image som den marijuanarökande cowboyen så långt att han i princip lika gärna kunde vara en seriefigur.

Däremot är jag mäkta förtjust i Phosphorescents Willie Nelson-hyllning To Willie. Albumet består av elva covers på låtar ur Willie Nelsons digra katalog (han har skrivit över 300 stycken). Bakom det hopplösa bandnamnet Phosphorescent döljer sig Matthew Houck; en singer-songwriter från Alabama. Han fyller Nelsons låtar med sorg och förtvivlan på ett sätt som Nelson aldrig lyckades göra själv. Både idén och skivomslaget är en nickning till Nelsons egna hyllning som han gjorde till country-legendaren Lefty Frizzell med coveralbumet To Lefty From Willy 1977.

Bästa spår: 02. Too Sick To Pray