Ozzy Osbourne – Blizzard Of Ozz (1980)

Ozzys första soloalbum Blizzard of Ozz har fyllt fyrtio och släpptes nyligen i en jubileumsutgåva. Blizzard Of Ozz (40th Anniversary Expanded Edition) bjuder på extramaterial i form av outtakes och liveframträdanden från när det begav sig. Extramaterialet är väl inte superexalterande direkt, men releasen ger en ändå anledning till att återstifta bekantskap med ett faktiskt riktigt bra metal-album från 80-talet.

Ozzy spelade in Blizzard Of Ozz efter att han i slutet av 70-talet hade fått sparken ifrån Black Sabbath. Han hade vid det laget inga högre förhoppningar på karriären efter Sabbath, vilket förstasingeln ”Goodbye To Romance” också skvallrar om. Låten skrev Ozzy som ett farväl till sitt gamla band och de framgångar som de hade skördat tillsammans. Blizzard Of Ozz blev dock en stor och oväntad succé, mycket tack vare Randy Rhoads – den unga och mycket begåvade gitarrist som Ozzy hade rekryterat till albumet. Tillsammans skrev de flera av skivans stora hits; som exempelvis ”Crazy Train” och ”Mr. Crowley”.

Blizzard Of Ozz har fått uppmärksamhet även för annat än det musikaliska innehållet: 1985 stämdes Ozzy av föräldrarna till avlidna John McCollum. McCollum hade som nittonåring begått självmord efter att ha lyssnat på låten ”Suicide Solution”; det femte spåret på Blizzard Of Ozz. En kladdig rättsprocess resulterade i att Ozzy visserligen friades i slutändan, men det hela skakade om honom djupt. Han skulle senare råka ut för samma sak två gånger till (av föräldrar till två andra unga män som begått självmord), men vann rättsprocesserna även då.

Ozzy fick vackert återinfinna sig i den anklagades stol 1986, då han stämdes av basisten Bob Daisley och trummisen Lee Kerslake, för vad de hävdade var uteblivna royalties för låtar som de hade hjälpt till att skriva på Blizzard Of Ozz. Domen föll också i Daisleys och Kerslakes favör, och inbegrep dessutom låtar från Ozzys andra skiva Diary Of A Madman. Ozzy straffade dem femton år senare genom att låta trummisen Mike Bordin och basisten Robert Trujillo spela över deras partier på återutgivningen av Blizzard Of Ozz. Tilltaget föll aldrig i god jord hos fansen, och i efterhand har Ozzy påstått att det var hans fru Sharon som låg bakom det hela. …Och med tanke på hur menlös Ozzy allt som oftast framstod i realitysåpan ”The Osbournes” kan man faktiskt tänka sig att det var så.

Bästa spår: 02. Crazy Train

Ozzy Osbourne – Ordinary Man (2020)

Man får ha med sig att den här gubben är 71 bast och lider av Parkinsons. Utöver det lider han sannolikt sviter av ett mer eller mindre livslångt drogmissbruk. Och trots det… Jäklar vilken rock n’ roll han levererar ändå, den gode Ozzy. Hans första album på tio år är packat med energisk hårdrock som låter som om han vore åtminstone ett par decennium yngre. Till sin hjälp har Ozzy denna gång bl.a. Duff McKagan (bas) och Slash (gitarrhjälte) ifrån Guns N’ Roses. Bakom trummorna sitter Chad Smith ifrån Red Hot Chili Peppers. Ordinary Man skrevs och spelades in under loppet av bara några få veckor. Det är så man får till ett rockalbum som låter inspirerat och levande, även om det kanske rent lyrikmässigt inte är enbart briljant (för att uttrycka sig milt). Men Ozzy är smart. Han kör det taktiska stilgreppet att tidigt lägga ribban lågt. Redan i första låten befäster han lågvattenmärket med skämskudde-textraden ”I’ll make you scream, I’ll make you defecate”. Det får förstås det som följer efteråt att nästan framstå som Walt Whitmans ”Leaves Of Grass”.

Bästa spår: 05. Under The Graveyard

Ozzy Osbourne – Down To Earth (2001)

Vi som växte upp med min generation lärde inte känna Ozzy Osbourne som sångaren i ett farligt hårdrocksband. Vi lärde känna honom som den lallande fånen som inte fattade hur fjärrkontrollen fungerade i MTV-showen ”The Osbournes”. Av den anledningen tog det ganska lång tid innan jag hittade till Ozzys musik. Det var helt enkelt svårt att ta honom på allvar.

Down To Earth gavs ut ungefär ett halvår innan ovan nämnda tv-serie gjorde sin debut på MTV. Det är långt ifrån det av hans soloalbum som Ozzy-kännarna brukar rekommendera i första hand (många menar faktiskt att det är hans sämsta). Ändå är det det som jag råkar ha fastnat mest för, vilket nog egentligen bara beror på de starka singlarna. Jag har liksom ändå inga förväntningar på några helgjutna album när jag lyssnar på Ozzy Osbourne. Det kan man liksom inte riktigt ha. Det jag är ute efter är okomplicerad hårdrock utan krusiduller, och det tycker jag att Ozzy bjussar på med Down To Earth. Jag gillar särskilt öppningsspåret ”Gets Me Through”, som har en tung, skön puls. Tredjespåret ”Dreamer” är Ozzy Osbournes omskrivna ”Imagine” (något han t.o.m. har erkänt själv). Smäktande sjunger han om hur han vid fönstret sitter och tittar på blommorna, och drömmer sig bort till en värld utan krig, orättvisor och elände. Låten gränsar självklart till det larviga – komplett med stråkorkester, fjantigt gitarrsolo och allt – men är ändå mysig, tycker jag.

Jag gillar Ozzy. Han är som en institution inom hårdrocken som man vet vad man kan förvänta sig av. Kul i intervjuer är han också. Och jag kan rekommendera hans självbiografi som kom för några år sedan. Det är en underhållande läsning.

Bästa spår: 03. Dreamer