Oasis – Heathen Chemistry (2002)

Heathen Chemistry var Oasis sista hyfsade album, och något av en revansch efter magplasket Standing On The Shoulder Of Giants som hade släppts två år tidigare. Standing On The Shoulders Of Giants hade Noel Gallagher i princip spelat in helt själv efter det att originalmedlemmarna Bonehead (gitarr) och Guigsy (bas) hade hoppat av bandet i slutet av 90-talet. Till Heathen Chemistry hade ersättare rekryterats i form av gitarristen Gem Archer och basisten Andy Bell. Att det inte längre är frågan om Noels enmansshow framgår av soundet på Heathen Chemistry. Oasis låter helt enkelt som ett band igen, vilket kanske inte riktigt varit fallet med föregångaren. Något som även kännetecknar Heathen Chemistry är att andra bandmedlemmar än Noel för första gången tog för sig ordentligt i låtskriveriet: Sångaren Liam Gallagher stod för tre låtar, och Gem Archer och Andy Bell stod för en låt var. De starkaste bidragen kom dock fortfarande ifrån Noel: Både ”Little By Little” och ”Stop Crying Your Heart Out” hör till Noels bättre kompositioner under karriären.

Noels egen favorit ifrån inspelningarna var andraspåret ”Force Of Nature”, vilken han pushade för att släppa som förstasingel. Skivbolaget hade dock en annan åsikt och valde i stället det psykedeliska öppningsspåret ”The Hindu Times” – även det skriven av Noel – som ledsingel. Valet var antagligen rätt, för ”The Hindu Times” kom att bli Oasis sjätte listetta i Storbritannien. Låten drivs framåt av ett vanebildande gitarriff som är i princip identiskt med det i Stereophonics-låten ”Same Size Feet” som kom fyra år tidigare. Stereophonics frontman Kelly Jones påpekade riffstölden för Noel men brydde sig aldrig om att kräva någon ersättning för upphovsrättsintrånget: ”Jag har stulit en hel del ifrån honom också, så det går jämnt upp”, förklarade Jones för The Sun.

Bästa spår: 06. Little By Little

Oasis – Standing On The Shoulder Of Giants (2000)

Ibland – som när man t.ex. kastas ut för att hålla i en presentation om någonting som man inte begriper sig på i jobbet – önskar man att man hade lite mer av ett Noel Gallagher-självförtroende. I en MTV-intervju 1996 hävde Noel ur sig att Oasis var större än Beatles. De upprörda reaktionerna lät förstås inte vänta på sig, men de rörde egentligen inte Noel i ryggen. Vid ett senare tillfälle spädde han på det hela med att påstå att Paul McCartney inte lyckats producera någonting annat än gödsel under de senaste 25 åren. Den kommentaren skulle kunna vara gångbar på honom själv nu också, med tanke på hur länge sedan som det faktiskt börjar bli sedan han medverkade på någonting kreativt av värde.

Ibland hånas Noel och Oasis för att titeln Standing On The Shoulder Of Giants är grammatiskt feluppbyggd (det borde ju ha varit ”shoulders”, d.v.s. plural, i stället för ”shoulder – som är singular). Men Noel var, i alla fall enligt egen utsago, medveten om missen. Titeln är ett känt citat av Isaac Newton, som Noel såg skrivet på ett mynt i en pub någonstans. Han tyckte att citatet lät som en bra albumtitel och skrev upp det på en papperslapp. Full som han var missade han dock att lägga till ett ”s” på ”shoulder”. När han såg detta morgonen därpå tyckte han att det mest var en kul grej, så han lät det vara.

Standing On The Shoulder Of Giants är ett Oasis på kraftig dekis. Noel har i efterhand sagt att det aldrig borde ha gjorts. ”Go Let It Out” är dock en låt med potential, men den borde ha kortats ner med minst en minut för att funka.

Bästa spår: 02. Go Let It Out

Oasis – (What’s The Story) Morning Glory? (1995)

I Manchester finns en stolt tradition av hitmakare. I början av 90-talet startade ett gäng arbetargrabbar bandet The Rain. Efter ett tag kom en viss Liam Gallagher in som sångare. Han ersatte då den sparkade originalsångaren Chris Hutton, som antagligen inte hade stått för någon remarkabel insats. Liam Gallagher såg snart till att bandet bytte namn till Oasis. Det omdöpta bandet harvade runt på klubbar i och kring Manchester en tid utan att egentligen komma någonstans, förrän Liams äldre bror Noel även han anslöt till bandet. Med Noel Gallagher fick Oasis inte bara en ny gitarrist. Bandet fick också en hel hög med låtar som han hade skrivit hemma på kammaren. Fyra år senare var Oasis ett av världens största rockband.

För några dagar sedan släpptes ”Don’t Stop”; en demo av en outgiven Oasis-låt som Noel Gallagher hade hittat när han städade ur garderoben. Det är sånt som folk får tid över att göra nu under karantäntider. Någon återförening av Oasis ska man dock inte gå och hoppas på. Av Liam Gallaghers Twitter-kommentarer att döma var han inte ens medveten om att låten skulle släppas.

Jag tycker att ”Don’t Stop” är ganska sömnig. Men tydligen ska den också komma från inspelningssessionerna under Don’t Believe The Truth och Dig Out Your Soul-eran. Redan då hade det gått tio år sedan Oasis stod på topp med (What’s The Story) Morning Glory?.

(What’s The Story) Morning Glory? var det då jättehypade Oasis andra album. Med singlar som ”Wonderwall” och ”Don’t Look Back In Anger” blev plattan en supersuccé som satte britpopen ordentligt på kartan. Skivsläppet kantades av kontroverser och bråk med britpop-rivalerna Blur, som släppte sitt The Great Escape ungefär samtidigt. ”Jag hoppas att de får AIDS och dör” sa Noel Gallagher i ett mindre genomtänkt uttalande om Blurs Damon Albarn och Alex James.

Bästa spår: 04. Don’t Look Back In Anger

Oasis – Be Here Now (1997)

Inspelat under ett ends långt kokainrus på kulmen av bandets storhetstid. Resultatet blev en väldigt uppsvälld produktion mättad med lagervis av gitarrer. Den vanligtvis inte överdrivet självkritiske Noel Gallagher avskyr det. För några år sedan släpptes en remastrad jubileumsversion i vilken man även passade på att bjuda på de bland fansen mytomspunna demoinspelningarna till albumet. Enligt envist rykte skulle dessa vara vida överlägsna de versioner som slutligen hamnade på Be Here Now. Jag tycker att de är intressanta att höra, men skivan i sig tycker jag inte alls är så hemsk som Noel verkar tycka (och definitivt mycket bättre än något som de båda bröderna har medverkat på sedan åtminstone Heathen Chemistry). Be Here Now bärs till stor del upp av de maffiga singlarna, men det är bra rock n’ roll ganska genomgående. Ett gäng av låtarna hade dock tjänat på att kortas av med någon minut eller två.

Bästa spår: 10. All Around The World