Nick Cave & Warren Ellis – CARNAGE (2021)

Av en ren tillfällighet skrev jag om Nick Caves och Warren Ellis soundtrack till den fina western-rullen ”The Assassination Of Jesse James By The Coward Robert Ford” för några dagar sedan. Då hade varken jag eller någon annan en aning om att dessa båda herrar precis stod i begrepp att släppa ett helt album fyllt med nytt fräscht material. Helt ifrån ingenstans också. CARNAGE är Nick Caves och Warren Ellis första samarbete som inte är ett soundtrack till någon film (om man bortser ifrån att Ellis även är medlem i The Bad Seeds, då förstås). CARNAGE spelades in under ett antal veckor i Corona-lockdown. De åtta låtarna komponerade Cave och Ellis under tre inledande intensivt kreativa dagar, och tiden därefter handlade mest om att hitta låtarnas rätta karaktär – något som de lyckats bra med. CARNAGE är både oerhört mörkt och oerhört starkt. Cave själv har beskrivit plattan som ”ett brutalt men myckert vackert album, vilande i en kollektiv katastrof”.

Bästa spår: 04. White Elephant

Nick Cave & Warren Ellis – The Assassination Of Jesse James By The Coward Robert Ford OST (2007)

När jag var liten tyckte jag att westernfilmer var det häftigaste som fanns. De snällare varianterna; som ”Silverado” eller klassikern ”Sju Vågade Livet”, hade jag tämligen fri tillgång till på VHS-spelaren hemma. Clint Eastwoods mer råa filmer fick jag dock bara titta på när mamma inte var hemma. Men när det väl hände satt både jag och pappa som klistrade framför tv-apparaten. I början av 90-talet fick Western-genren sig ett ordentligt uppsving. Min hypotes är att det hade att göra med att Clintan gav sig in i leken igen. Det var nämligen efter att han hade gjort ”Pale Rider” och ”De Skoningslösa” – hans första westernrullar på över tio år – som Hollywood plötsligt började tillverka westerns på löpande band igen: ”Dansar Med Vargar”, ”Den Sista Mohikanen”, ”Wyatt Earp”, ”Tombstone”, ”Maverick” m.fl… Det kom hur många som helst. Under några år var det nästan som under det glada 60-talet när var och varannan film på bio var en western. Men till slut blev det väl för mycket av det goda. Någon gång under 90-talets senare hälft gick luften ur genren fullständigt. Under gott och väl ett årtioende därpå producerades inte en enda western så långt ögat kunde se. Tråkigt, tyckte jag.

Det var med anledning av min barndomsfascination för den amerikanska vilda västern som jag blev oerhört förtjust av att höra att en filmatisering av Jesse James var i görningen. När filmen senare kom såg jag den förstås på bio. Riktigt bra är den, särskilt Casey Afflecks insats som den osäkra och fega ynkryggen Robert Ford. Även Brad Pitt gör i vanlig ordning en formidabel insats. Men det som verkligen lyfter filmen är egentligen Nick Caves och Warren Ellis stämningsfyllda soundtrack. Det är faktiskt så bra att det funkar att lyssna till helt på egna meriter – vilket sällan annars är fallet för ett soundtrack.

Bästa spår: 08. Another Rather Lovely Thing