Nick Cave & The Bad Seeds – The Boatman’s Call (1997)

Nick Caves tionde album är hans bästa. De stillsamma och sorgliga låtarna på The Boatman’s Call är alla uppbyggda kring Caves pianospel, och utgjorde ett soundmässigt sidosteg från The Bad Seeds normalt ganska brötiga rock. Cave sjunger uppgivet om sina misslyckade kärleksaffärer och ger sig även i kast med en del andliga funderingar. Flera av låtarna handlar om PJ Harvey, som han hade ett kort förhållande med runt 90-talets mitt. Andra handlar om hans första hustru Viviane Carneiro, som han skiljde sig ifrån 1996. Albumet är väldigt personligt för Cave. Faktiskt så personligt att han med några års distans till det hela finner det en smula pinsamt, något han medgav i en intervju med The Guardian 2008: ”Jag ångrar inte att jag gjorde det”, sade han: ”men visst är det lite genant. När man inte längre känner som man gjorde när man gjorde låtarna kan man ibland bara tänka… Men för i helvete…. Ge dig!”

Bästa spår: 01. Into My Arms

Nick Cave And The Bad Seeds – Murder Ballads (1996)

Med anledning av senaste nytt i Palme-utredningen måste vi göra ett kort uppehåll i ”överskattade album”-följetongen. Krister Petersson menar alltså att han har löst mordet nu? Efter 34 år. Med den bedriften placerar han sig ungefär i samma kategori av mästerdetektiver som Poirot och Ture Sventon. Det måste vara bekvämt att gärningsmannen har hunnit trilla av pinn så att han slipper föra detta i bevis i någon jobbig rättsprocess. Bara för Petersson att fira med en temla och rida iväg in i solnedgången nu.

Nick Cave and The Bad Seeds fina Murder Ballads blir väl en utmärkt ljudinramning till det här inlägget? Det är Caves nionde album och består uteslutande av låtar om mord, mördare och döden. Några av dem är traditionella visor som Cave gör i sin egen speciella tappning. Andra är egenkomponerade alster som stundtals målar upp morbida bilder av olika sätt att ta livet av människor. Det är stämningsmättat och mörkt, men även lekfullt på sina ställen. Och framför allt är det väldigt bra.

Skivan innehåller jättehitten ”Where The Wild Roses Grow”, som var en oväntat duett med Kylie Minogue. Mycket tack vare den nominerades Nick Cave för MTV-priset ”Best male artist of the year 1996”. På Caves egen begäran fick dock denna nominering dras tillbaka. Han förklarade senare att han hade insisterat på detta eftersom han insåg att ”folk skulle gå och köpa Murder Ballads, lyssna på det och undra ‘varför i helvete har jag köpt det här?'”

Bästa spår: 06. The Curse Of Millhaven