Michael Jackson – Bad (1987)

Apropå gårdagens inlägg… Att skilja det konstnärliga verket från personen bakom detsamma kan vara en utmaning emellanåt. ”Leaving Neverland” fick nog även de mest faktaförnekande Jackson-fanatikerna att känna sig illa till mods. Men i kristider som dessa kan det vara lockande att drömma sig tillbaka till mer oskuldsfulla dagar: Innan Coronaviruset härjade över världen, innan Morrissey öppet stöttade någon slags brittisk motsvarighet till Alternativ för Sverige, och innan Michael Jackson var pedofil…

Bad var den mycket efterlängtade uppföljaren till makalöst framgångsrika Thriller. Under de fem åren som hade gått sedan Thriller hade Jacksons tilltagande excentriska beteende genererat honom smeknamnet ”Wacko Jacko” i media. Det spreds märkliga historier om hur han återhämtade sig i syrgaskammare, om att han genomförde otaliga skönhetsoperationer och om att han hade köpt loss elefantmannens benrester. Hur mycket av det som bara var medveten PR och som faktiskt var konstigt på riktigt är än idag omtvistat, men något som i alla fall är belagt är att Jackson avskydde smeknamnet ”Wacko Jacko”.

Precis som Thriller producerades Bad av legendproducenten Quincy Jones. Michael Jackson ska ha skrivit bortåt 60 låtar för Bad. Till en början ville Jackson göra ett trippelalbum, men Jones övertygade honom att välja ut de elva bästa spåren och göra ett konventionellt singelalbum av det hela i stället.

Bad blev en supersuccé. Med över 35 miljoner sålda exemplar hör det till tidernas mest sålda album. Alla låtar utom två släpptes som singlar, och sju av dem hamnade bland de 20 högst placerade på Billboardlistan. Sin vana trogen bjöd Jackson även på ett antal påkostade och minnesvärda musikvideos. Videon till titelspåret regisserades faktiskt av självaste Martin Scorsese (om ni förresten inte har sett ”The Irishman” än, så gör det), och Jacksons antagonist i videon är ingen mindre än actionhjälten Wesley Snipes.

Jag är för ung för att komma ihåg Michael Jacksons äkta storhetstid. När jag gick på mellanstadiet under mitten av 90-talet var han fortfarande populär, men glorian hade börjat falna i kölvattnet av den första vändan anklagelser om sexuella övergrepp. Det var först när han dog 2009 som jag förstod vidden av hur bisarrt stor han faktiskt hade varit. Jag och en kompis satt då på ett hotellrum någonstans i Mexiko och zappade mellan tv-kanalerna. Precis allt handlade om Michael Jackson. Det kändes nästan som om man bevittnade en nyhet i klass med månlandningen eller 9/11. Det är väl ytterst tveksamt om vi någonsin kommer att få se popstjärna av samma magnitud igen.

Bästa spår: 09. Dirty Diana