Michael Jackson – Thriller (1982)

Jag kan rekommendera dokumentärserien ”Kult-TV” som finns på svtplay nu. Den dyker ner i olika populärkulturella paradigmskiften. Ett avsnitt handlar om realitysåpan ”The Osbournes”, ett annat om mediacirkusen som omgav Michael Jacksons sista dagar i livet. Jackson har väl aldrig varit någon av mina favoritartister direkt, även om han har några riktigt bra låtar på meritlistan. Jag har dock alltid fascinerats av det populärkulturella fenomen som var Michael Jackson. Så makalöst stor som han blev gick det liksom bara att bli i en tid när det inte fanns internet, streamingmusik eller sociala medier. Dels är det idag så oerhört många fler som konkurrerar om mediautrymmet. Dels är mediautrymmet idag så oändligt stort och mångfacetterat att det omöjligen kan erövras i marknadsandelar på det sättet som Michael Jackson eller Madonna gjorde på 80-talet.

Det var ju inte som att Michael Jackson var helt okänd tidigare, men Thriller var det album som fullkomligt spräckte alla barriärer. Skivan är tidernas överlägset mest sålda. Sju av plattans nio låtar släpptes som singlar, och samtliga(!) nådde Billboard-listans topp-10. För att få lite begrepp om den populärkulturella sprängkraften i det här kan nämnas att MTV sände videon till titelspåret två gånger per timme dygnet runt när den var som hetast. Och då bör man ha klart för sig att ”Thriller”-videon är hela fjorton minuter lång…

Meningslöst trivialt vetande: Disclaimern i början av ”Thriller”-videon, som förtydligar att videon absolut inte syftar till att uppmana till en tro på det ockulta, tvingades fram av Jehovas Vittnen, som Michael Jackson då var medlem i. Han hade varit med i kyrkan sedan barnsben, men 1987 kom han att lämna den för gott.

Bästa spår: 06. Billie Jean

Michael Jackson – Michael (2010)

Ibland kan spelet bakom kulisserna kring en skiva vara mer intressant än själva musikalbumet i sig. Michael var det första Michael Jackson-albumet som släpptes postumt. Det var en blandad kompott bestående både av gamla demos som härrörde ända ifrån Thriller-tiden till andra mer nyinspelade alster. Materialet har putsats på ordentligt efter huvudpersonens död, vilket givetvis upprörde många i kretsen kring Jackson. will.i.am från Black Eyed Peas menade t.e.x att albumet aldrig ens borde ha släppts, eftersom det var i ett ofärdigt skick och Jackson själv, som ändå var något av en perfektionist, aldrig fick en chans att ge projektet tummen upp. Mest kontrovers blev det dock kring de tre låtarna på skivan – inklusive förstasingeln ”Breaking News” – som Jackson påståtts ha spelats in 2007 i en session med Eddie Cascio och James Porte. Nog för att det hade polerats och mixats tämligen ogenerat med de andra låtarna på skivan, men upprörda röster menade att på Eddie Cascio-låtarna är det inte ens Michael Jackson som sjunger. Bland betvivlarna finns såväl Jacksons egen mor som hans barn, så det är liksom inte på något obskyrt internetforum som dessa rykten frodas. Den kända Michael Jackson-imitatatören Jason Malachi har pekats ut som den verkliga sångaren på dessa spår. I ett inlägg på Facebook erkände Malachi t.o.m. detta själv, men dementerade därefter uppgiften och hävdade att hans konto hade blivit hackat.

Även om Sony Music hela tiden envist har hävdat att det är Michael Jackson och ingen annan som vi hör på Michael, så råder än idag oklarheter kring vem som verkligen sjunger på låtarna. ”Breaking News” är hur som helst skivans bästa låt, vare sig det är Michael Jackson, Jason Malachi eller Musse Pigg som sjunger den.

Bästa spår: 07. Breaking News

Michael Jackson – Bad (1987)

Apropå gårdagens inlägg… Att skilja det konstnärliga verket från personen bakom detsamma kan vara en utmaning emellanåt. ”Leaving Neverland” fick nog även de mest faktaförnekande Jackson-fanatikerna att känna sig illa till mods. Men i kristider som dessa kan det vara lockande att drömma sig tillbaka till mer oskuldsfulla dagar: Innan Coronaviruset härjade över världen, innan Morrissey öppet stöttade någon slags brittisk motsvarighet till Alternativ för Sverige, och innan Michael Jackson var pedofil…

Bad var den mycket efterlängtade uppföljaren till makalöst framgångsrika Thriller. Under de fem åren som hade gått sedan Thriller hade Jacksons tilltagande excentriska beteende genererat honom smeknamnet ”Wacko Jacko” i media. Det spreds märkliga historier om hur han återhämtade sig i syrgaskammare, om att han genomförde otaliga skönhetsoperationer och om att han hade köpt loss elefantmannens benrester. Hur mycket av det som bara var medveten PR och som faktiskt var konstigt på riktigt är än idag omtvistat, men något som i alla fall är belagt är att Jackson avskydde smeknamnet ”Wacko Jacko”.

Precis som Thriller producerades Bad av legendproducenten Quincy Jones. Michael Jackson ska ha skrivit bortåt 60 låtar för Bad. Till en början ville Jackson göra ett trippelalbum, men Jones övertygade honom att välja ut de elva bästa spåren och göra ett konventionellt singelalbum av det hela i stället.

Bad blev en supersuccé. Med över 35 miljoner sålda exemplar hör det till tidernas mest sålda album. Alla låtar utom två släpptes som singlar, och sju av dem hamnade bland de 20 högst placerade på Billboardlistan. Sin vana trogen bjöd Jackson även på ett antal påkostade och minnesvärda musikvideos. Videon till titelspåret regisserades faktiskt av självaste Martin Scorsese (om ni förresten inte har sett ”The Irishman” än, så gör det), och Jacksons antagonist i videon är ingen mindre än actionhjälten Wesley Snipes.

Jag är för ung för att komma ihåg Michael Jacksons äkta storhetstid. När jag gick på mellanstadiet under mitten av 90-talet var han fortfarande populär, men glorian hade börjat falna i kölvattnet av den första vändan anklagelser om sexuella övergrepp. Det var först när han dog 2009 som jag förstod vidden av hur bisarrt stor han faktiskt hade varit. Jag och en kompis satt då på ett hotellrum någonstans i Mexiko och zappade mellan tv-kanalerna. Precis allt handlade om Michael Jackson. Det kändes nästan som om man bevittnade en nyhet i klass med månlandningen eller 9/11. Det är väl ytterst tveksamt om vi någonsin kommer att få se popstjärna av samma magnitud igen.

Bästa spår: 09. Dirty Diana