Kent – Isola (1997)

…Låt oss fortsätta på det inslagna temat flygkrascher… Härom dagen såg jag en dokumentär på svtplay om Boeings numera flygförbudsbelagda modell 737 MAX som kraschade två gånger under loppet av ett halvår 2018-2019. Krascherna – som skördade 346 människors liv – orsakades av att Boeing valde att tumma på säkerheten för att vinna konkurrensfördelar gentemot världens andra stora flygplanstillverkare Airbus.

Skrämmande, kan man lugnt säga…

Förutsatt att du inte ska ge dig ut och flyga inom det närmaste kan jag rekommendera dokumentären… Själv har jag – från att inte ha reflekterat över det särskilt mycket alls för några år sedan – kommit att utveckla någons slags mild variant av flygrädsla på senare år. Den började någonstans gnaga i mig när jag dagen efter Malaysia Airlines Flight 370 mystiska försvinnande 2014 satte mig på ett flyg mot USA. Plötsligt kunde jag inte låta bli att tänka på hur vansinnigt det egentligen är att man frivilligt sätter sig i en farkost som ska skicka en 10 000 meter rakt upp i luften. Och den tanken har inte riktigt velat släppa sedan dess.

…Jag vet inte om det har gjorts några fler låtar som handlar om flygkrascher ens. Det har det väl säkert, men jag kan i alla fall inte på rak arm komma på någon. Och oavsett vilket har jag svårt att tro att det finns någon som överträffar Kents mästerverk ”747” från bandets tredje platta Isola. Med ”747” visade Kent att de var någonting mer än bara ännu ett i raden alternativa rockband, som det under en period på 90-talet gick tretton på dussinet av.

Isola var den första skivan som Kent även släppte på engelska. De ägnade sig åt otyg av det slaget i någon platta till efter denna. Men man gör förstås bäst i att strunta i den själlösa engelska versionen och avnjuta Isola på sitt originalspråk.

Bästa spår: 11. 747

Kent – Verkligen (1996)

Det var med Verkligen som Kent slog igenom på allvar. Förstasingeln ”Kräm” blev en stor hit och placerade bandet på svenska singeltopplistan för första gången. Andrasingeln ”Halka” blev även den hyfsat framgångsrik, även om Jocke Berg i efterhand har refererat till den som ”en skitlåt från helvetet”.

Bästa spår: 06. En timme en minut

Kent – Du & Jag Döden (2005)

Du & Jag Döden är Kent när de var som allra bäst. Och svensk rock när den är som bäst. På bandets sjätte skiva fick Eskilstuna-grabbarna allt att stämma. Själv blev jag egentligen Kent-frälst först flera år senare, men inte ens jag kunde ignorera styrkan i singlar som ”Den döda vinkeln” och ”Max 500”.

Visst kan man sakna Kent emellanåt. Men jag gillar verkligen att de hade sinnesnärvaro nog att lägga ner innan de hade hunnit gå och bli mediokra. Det är inte många som klarar det.

Bästa spår: 11. Mannen i den vita hatten (16 år senare)