Jefferson Airplane – Surrealistic Pillow (1967)

Jefferson Airplanes sångerska Grace Slick var en av de allra första kvinnliga rockrebellerna. Det finns många bra historier om henne, men den roligaste måste ändå vara den om när hon försökte lura i Richard Nixon LSD:

Året var 1970 och Slick fick en högst oväntad inbjudan till Vita Huset från Richard Nixons dotter Tricia Nixon. Tricia arrangerade en återföreningsfest för det universitet som hon själv och Slick hade gått på (fast med tio år emellan). Slick förstod att inbjudan var ett misstag, men såg också en öppning för att skoja till det lite. Så hon accepterade inbjudan och släpade med sig den välkända vänsterradikala trubbelmakaren Abbie Hoffman som sin plus one. Förutom att ta med sig honom tog hon också med sig några lappar LSD. Hennes plan var att smuggla ner LSD:n i Richard Nixons te så fort hon träffade honom.

Tyvärr (eller vad man ska säga) föll upptåget ganska platt. Slick och Hoffman blev ganska omgående påkomna av Vita Husets säkerhetspersonal, som inte ville se några Nixon-kritiker på tillställningen (båda två var tämligen högljudda sådana). I efterhand visade det sig dessutom att planen ändå inte hade kunnat gå i lås, eftersom Richard Nixon aldrig ens brydde sig om att dyka upp till sin dotters festligheter.

Grace Slicks främsta bidrag till musikhistorien måste annars vara att hon skrev fantastiska ”White Rabbit”, som i princip ensam fått komma att representera hela det psykedeliska 60-talet. Alltid när ett drogrus skall porträtteras på film lägger regissören ”White Rabbit” som en sonisk bakgrundskuliss till scenen, och det funkar varje gång. Det är en låt som kombinerar det medryckande poppiga och det konstnärligt trippiga på ett sällsynt snyggt sätt.

Surrealistic Pillow är allmänt erkänt som ett viktigt verk och utgör ett grundfundament till den psykedeliska rocken. Jag har alltid tyckt att albumet, bortsett från ovan nämnda ”White Rabbit”, har svårt att leva upp till hypen. De flesta låtarna är egentligen ganska slätstrukna. Och om man betänker det faktum att tidlösa Sgt. Pepper gavs ut samma år är det svårt att argumentera för att soundet i sig har åldrats med stil.

Bästa spår: 10. White Rabbit