Greta Van Fleet – From The Fires (2017)

När Guns N’ Roses gitarrvirtuos Slash fick frågan vad han tyckte om gröngölingarna Greta Van Fleet härom året svarade han att han visserligen gillar dem, men att han stör sig på att de låter så mycket som Led Zeppelin. Liknande gliringar har bandet fått utstå även ifrån andra håll; faktiskt t.o.m. ifrån den allsmäktiga Led Zeppelin-sångaren Robert Plant själv (om än med glimten i ögat). Personligen har jag svårt att se hur det kan räknas som ett minus att ens band låter ganska likt hur ett av historiens allra bästa hårdrocksband en gång lät. Det är ju faktiskt fortfarande deras egna riff och låtar som Greta Van Fleet spelar (även om två av numren på From The Fires är covers).

From The Fires får väl betraktas som Greta Van Fleets debutalbum, även om det tekniskt sett egentligen är en sammanslagning av två EP-samlingar. De fyra första låtarna hade släppts redan ett halvår tidigare som Black Smog Rising. När hypen kring bandet tog ordentlig fart valde skivbolaget att släppa låtarna på nytt, fast denna gång med ytterligare fyra spår tillagda. Bandet valde att döpa releasen till ”From The Fires”, som en nickning till de campingutflykter de brukade åka på som barn till Yankee Springs. Om kvällarna brukade de tre Greta Van Fleet-bröderna då sitta runt elden och spela musik tillsammans.

Bästa spår: 06. Meet On The Ledge

Greta Van Fleet – Anthem Of The Peaceful Army (2018)

Greta Van Fleet är ett sånt där band som det har blivit inne bland musiknördar att håna. Gärna med förevändningen att de ”inte gör någonting nytt”, eller att de ”låter precis som Led Zeppelin”. Själv tycker jag att detta Michigan-band är något av det mest uppfriskande som kommit fram på ett bra tag inom rocken. Egentligen är Greta Van Fleet ingenting konstigare än ett gäng unga grabbar som spelar organisk klassisk rock n’ roll som andas, lever och känns. Men de gör det riktigt bra och krångligare än så behöver det ju inte vara. En kompis till mig jämförde med energin man kände från Wolfmother när de kom fram nya för en sisådär femton år sedan. En ganska bra liknelse tycker jag. Wolfmother planade dock ut ganska snabbt. Vi får se hur det blir med Greta Van Fleet.

Anthem Of The Peaceful Army är Greta Van Fleets andra album. Kvalitén är hög rakt igenom. Och, det är – som jag och min fru upptäckte på vägarna upp mot Jämtland i somras – ett album som göra sig oerhört bra i bilen.

Bästa spår: 09. Brave New World