Green Day – Father Of All Motherfuckers (2020)

Detta är alltså vad Green Day har förminskas till år 2020? Father Of All Motherfuckers utgörs av 26 minuters billiga hejaklacksmelodier ackompanjerade av generiska riff som Blink-182 hade kunnat rata. Att höra detta från ett band som under det nya millenniets första årtionde var i så perfekt samklang med sin samtid känns mest sorgligt. Samtidigt kanske ytligheten i Father Of All Motherfuckers säger någonting om vår influencer-styrda nutid också? Vad vet jag? Nu är ju varken Billy Joe Armstrong, Mike Dirnt eller Tre Cool några ungdomar längre, och punkrock är väl kanske den svåraste genren att göra med bibehållen värdighet efter fyllda fyrtio. Till Green Days försvar förefaller de till viss del ha accepterat sin gubb-status. ”Stab You In The Heart” är i princip ett rockabilly-nummer med distade gitarrer. Men det betyder inte att det är bra.

Bästa spår: 04. Meet Me On The Roof

Green Day – American Idiot (2004)

Här har vi ytterligare ett exempel på ett band som efter flera års ökenvandring plötsligt fick en kreativ pånyttfödelse. Green Day lyckades inte komma i närheten av genombrottsplattan Dookie varken med Nimrod (1997) eller Warning (2002). Nimrod genererade förvisso en jättehit i ”Time Of Your Life”, men den hade å andra sidan skrivits redan sju år tidigare – just för Dookie, men lämnats åt sidan eftersom den inte ansågs passa in på den skivan.

American Idiot tar avstamp ur ett kallare och hårdare Amerika post-9/11. Det är en punk-rock-opera om en desillusionerad generation orkestrerad till kulisserna av ett brinnande Irak-krig. Billie Joe Armstrong riktar vassa kängor mot Bush-administrationen och det rådande politiska läget. Det är ett sånt där album som verkligen andas tiden det är spunnet ur. På ett bra sätt, alltså.

Titelspåret skrev Armstrong efter att ha hört Lynyrd Skynyrds ”That’s How I Like It” på radion. Det är faktiskt inte första gången som Lynyrd Skynyrds bondtölpsrock har hamnat i polemik med andra (bättre) artisters verk. 1974 angrep Lynyrd Skynyrd Neil Young i deras ”Sweet Home Alabama”, som en replik på Youngs porträttering av den amerikanska södern i hans ”Southern Man” och ”Alabama”.

Green Day skulle egentligen faktiskt ha släppt ett album med arbetsnamnet Cigarettes And Valentines i stället för American Idiot. 2003 var Cigarettes And Valentines färdiginspelat och redo för mixning, men master-inspelningarna blev stulna och bandet blev tvungna att börja om från början. De valde då att göra ett helt nytt album i stället för att spela in samma låtar en gång till, vilket skulle visa sig vara ett klokt val…

American Idiot blev en supersuccé och genererade flera listhits. Och även om George W. Bush är sedan länge borta och Irak-kriget är slut fortsätter American Idiot att vara aktuellt. Dels är ju de politiska undertonerna åter på tapeten; Armstrong brukar passa på att flika in minst en Donald Trump-pik varje gång han framför titelspåret live. Albumet har dessutom gått och blivit en uppskattad Broadway-musikal, och det har även hintats om att en spelfilm baserad på musikalen ska vara i görningen.

Bästa spår: 02. Jesus Of Suburbia