Frank Zappa – Sheik Yerbouti (1979)

Frank Zappa var en fascinerande karaktär. Han var en fantastisk gitarrist och en säregen låtkompositör som var verksam inom ett brett spektra av genrer. Han var även oerhört produktiv. Under sin livstid producerade han över 60 album. Han slog igenom tillsammans med sitt band The Mothers Of Invention under 60-talets flower-power-period. Egentligen hade han dock inte mycket till övers för hippierörelsen och fjärmade sig ifrån den senare under karriären, inte minst på grund av den drogkultur som den kom att nära förknippas med. Tvärtemot vad man skulle kunna tro var nämligen Zappa själv helt ointresserad av droger, och gjorde sig emellanåt lustig över att hans allvarligaste laster var kaffe och cigaretter. Politiskt beskrev sig Zappa som ”praktiskt konservativ”, men bekände sig egentligen aldrig till någon specifik politisk rörelse. Han var mycket frispråkig och har myntat många lustiga citat. Det kanske mest reciterade är hans kommentar på rockjournalistiken:

”Most Rock journalism is people who can’t write, interviewing people who can’t talk, for people who can’t read”.

För den stora massan blev Frank Zappa känd med sitt första album på eget skivbolag: Sheik Yerbouti. Det gäller i alla fall för Europa i allmänhet, och Skandinavien i synnerhet. Det var här som skämtlåten ”Bobby Brown Goes Down” blev en oväntad jättehit. I USA hade den aldrig någon sportslig chans. Där var det allt för många som hakade upp sig på den för sin tid mycket kontroversiella texten (låten handlar den unge Bobby Brown och dennes erotiska utsvävningar, vilka beskrivs tämligen målande).

För den som har missat det är albumtiteln Sheik Yerbouti en ordlek (”Shake Your Booty”). Frank Zappa blandade alltid humor och allvar om vartannat i sin konst, och Sheik Yerbouti utgör inget undantag. Förutom ovan nämnda singel (som han egentligen från första början inte ens tänkt ta med på skivan) så finns här även en ganska skojig parodi på Bob Dylan (mellanpartiet i andraspåret ”Flakes”). Sheik Yerbouti är ett dubbelalbum som till största delen är inspelat live, fast med överdubbningar gjorda i studion. Det är en av Zappas största kommersiella framgångar och anses allmänt var ett av hans mest lättillgängliga verk. Men bortsett från singlarna får man nog ändå vara ganska Zappa-frälst för att ta till sig albumet med dess många långa improviserade passager och udda låtkompositioner. Min kopp te är musiken inte riktigt, men som person och artist finner jag Frank Zappa sällsynt intressant.

Bästa spår: 09. Bobby Brown Goes Down