Bon Jovi – Slippery When Wet (1986)

Jag kan nästan tycka lite synd om Jon Bon Jovi emellanåt. Han anstränger sig liksom för mycket. Han vill ju så gärna vara en viktig artist, eller i alla fall någon slags fattig mans Bruce Springsteen. Hans problem är att han saknar begåvningen. När han ger sig på tunga ämnen, som sociala orättvisor eller liknande – och det är han tyvärr inte blyg för att göra – blir det på en så pass banal nivå att skämskudden åker fram varje gång. Lyssna t.ex. på hans senaste singel ”Do What You Can”, där han ger sig på att kommentera det rådande Corona-läget.

På 80-talsplattan Slippery When Wet fick dock Bon Jovi till det hyfsat med arenarocks-rökaren ”Livin’ On A Prayer”. Där får man ändå säga att han har en working class hero-anthem som duger att skråla med till. Men textraderna om Tommy och Gina håller ju knappast någon högre poetisk klass direkt.

”Livin’ On A Prayer” var en av de låtar som Jon Bon Jovi och gitarristen Richie Sambora skrev tillsammans i Samboras mammas källare hemma i New Jersey. Bon Jovi ville först inte ha med den på Slippery When Wet, eftersom han tyckte att den var för dålig. Sambora var dock övertygad om att låten var en hit in the making och övertalade Bon Jovi att ta med låten, något som ingen av dem antagligen har ångrat.

Slippery When Wet var Bon Jovis tredje album. Skivan blev en stor hit, men det var faktiskt också en ganska kalkylerad sådan. Dels tog bandet hjälp av proffslåtskrivare för första gången i karriären: Desmond Child, som bl.a. skrivit hits för (och tillsammans med) Aerosmith, Kiss och Alice Cooper, erbjöd sina tjänster. Dels använde sig bandet av de egna fansen hemma i New Jersey för att bestämma vilka låtar som skulle vara med på skivan och i vilken ordning. Men Bon Jovi anpassade också sitt sound för att nå en bredare publik än tidigare.

Bästa spår: 03. Livin’ On A Prayer