Billy Bragg & Wilco – Mermaid Avenue (1998)

1967 avled den legendariska folksångaren Woody Guthrie. Bland hans beundrare fanns såväl Bob Dylan som Pete Seeger. Det sägs att Dylan blev förnärmad när Woody Guthries dotter Nora trettio år senare vände sig till den brittiska singer-songwritern Billy Bragg i stället för till honom själv med erbjudandet att sätta musik till outgivna dikter som hon hade hittat efter sin far. Billy Bragg, som själv var en stor Guthrie-entusiast, blev förstås smickrad och nappade på erbjudandet. I efterhand har han dock erkänt att den första tanken som hade flugit genom hans huvud faktiskt hade varit: ”Det här måste ju ändå vara Bob Dylans jobb”.

I den guldgruva som Woody Guthrie lämnade efter sig fanns drygt tusen dikter skrivna mellan åren 1939 och -67. Nora Guthrie gav Billy Bragg fria händer att botanisera i materialet. Han bjöd in sina kompisar Jeff Tweedy och Jay Bennett från det amerikanska alt-rock-bandet Wilco för att få hjälp med att välja ut rätt låtar. Bragg ville inte imitera Guthries musikstil. Det han ville göra var i stället att föra Guthries arv in i modern tid. I arbetet med att få fram rätt sound blev Wilco en perfekt samarbetspartner i projektet.

Mermaid Avenue, som är uppkallat efter den gata på Coney Island som Guthrie bodde på under 40- och 50-talet, släpptes sommaren 1998 till fina recensioner. Billy Bragg och Wilco släppte två år senare en uppföljare byggd på ytterligare dikter av Guthrie. Det är dock detta första album som är det klart mest njutningsvärda.

Bästa spår: 13. Hesitating Beauty