Beck – Morning Phase (2014)

Med vackra Sea Change gjorde Beck Hansen ett av 00-talets allra bästa album. 2014 försökte han sig på att reprisera konceptet med lika stillsamma Morning Phase. Ljudbilderna på de båda albumen är tydligt och nära besläktade med varandra. Den stora skillnaden är att Beck inte blöder på samma sätt som på Sea Change. På Morning Phase är det en mer reflekterande än förkrossad Beck Hansen som vi har att göra med. Men låtarna är genomgående starka och lämnar avtryck. Morning Phase är en fin skiva som passar bra till det annalkande höstrusket.

Under tiden mellan 2008 års Modern Guilt och 2014 års Morning Phase höll sig Beck sysselsatt med en rad olika projekt. Ingenting släpptes, men det ryktas om att Beck har minst tre-fyra outgivna album från den här perioden som ligger och skräpar. Morning Phase började han jobba på redan 2005 i Nashville, men inspelningarna pausades och togs inte upp igen förrän nästan tio år senare. Majoriteten av Morning Phase spelades in i Los Angeles under tre dagar 2013. Materialet bearbetades därefter under några månader av bl.a. Becks far David Campbell, som adderade stråkar. I februari 2014 släpptes albumet till fina recensioner.

Bästa spår: 12. Country Down

Beck – Sea Change (2002)

00-talet bästa album? Jag tycker det! Sea Change är ett tidlöst och sorgligt altcountry-mästerverk. Beck skrev merparten av låtarna inom en vecka från uppbrottet med hans flickvän sedan nio år tillbaka. Och det hörs. Sea Change är osminkad självterapi. Uppgivenheten i låtar som ”Lonesome Tears” och ”Lost Cause” går att ta på.

Sea Change var Becks andra album att produceras av den brittiska producenten Nigel Godrich, som annars mest är känd för sitt samarbete med Radiohead. Skivan spelades till stor del in live i ambitionen att fånga själen i det fortfarande färska låtmaterialet. Hela inspelningen av Sea Change tog strax över tre veckor. Fram emot slutet kom den dock att bli lite stressad. Joni Mitchell hade nämligen bokat studion.

Bästa spår: 05. Lost Cause

Beck – One Foot In The Grave (1994)

Detta spelade Beck egentligen in före sitt genombrott med Mellow Gold och MTV-hitten ”Loser”. Skivbolaget gick dock inte med på att släppa det förrän efteråt. Ljudmässigt är det väsensskilt från Mellow Gold. Det vi hör här är den klassiska folksingern med akustisk gitarr. One Foot In The Grave är långt ifrån häpnadsväckande, men mitt i detta halvhyfsade album har Beck faktiskt klämt in en av 90-talets allra bästa låtar: ”Cyanide Breath Mint” är inte ens två minuter lång, men känns som en explosion hela vägen. Fullkomligt genial.

Bästa spår: 05. Cyanide Breath Mint