Aerosmith – Permanent Vacation (1987)

När jag var tio hade jag en kort Aerosmith-period. Jag hade då hört hitsingeln ”Amazing” på radio och lockats införskaffa skivan Get A Grip som den fanns med på. Kanske sparade jag min veckopeng eller fick den i födelsedagspresent. Jag minns inte. Hur som helst var väl skivan OK, även om den inte innehöll någon mer låt i samma klass som ”Amazing”. Ända sedan dess har jag betraktat Aerosmith som ett ganska överskattat band.

I USA är Aerosmith jättestora. Med 150 miljoner sålda album världen över är de det bäst säljande amerikanska rockbandet genom alla tider. När de slog igenom på 70-talet sågs de i USA lite som den amerikanska motsvarigheten till Rolling Stones, vilket nästan känns mer som ett uttryck för amerikanskt mindervärdeskomplex snarare än en saklig jämförelse. Det måste ha varit jobbigt för jänkarna att nästan all bra rock n’ roll kom från Storbritannien under många år.

Men även om Aerosmith aldrig gjort någon Let It Bleed eller Sticky Fingers betyder inte det att deras fläskiga rock inte kan vara kul att lyssna på emellanåt.

Permanent Vacation var något av ett comebackalbum för Aerosmith, som hade haft det jobbigt dittills under 80-talet. Bandets popularitet hade dalat och försäljningssiffrorna hade sjunkit markant. Sångaren Steven Tylers galopperande drogmissbruk gjorde inte saken bättre. Men 1986 hjälpte hip-hop-duon Run D.M.C. Aerosmith tillbaka in i värmen igen med deras cover på Aerosmith-låten ”Walk This Way”. Bandet tog tillvara på momentumet genom att släppa denna skiva, som av många ansågs vara bandets bästa på många år.

Bästa spår: 02. Magic Touch