Conor Oberst – Ruminations (2016)

Runt 2010-talets mitt skakades Bright Eyes-frontmannen Conor Obersts tillvaro om. Han hade länge varit en uttalad förespråkare för feminism och jämställdhet, både genom sina låttexter och i intervjuer. Men plötsligt fann han sig själv på den anklagades bänk. En kvinna skrev på ett forum på nätet att Oberst skulle ha våldfört sig på henne backstage efter en Bright Eyes-konsert tio år tidigare. Mediadrevet lät inte vänta på sig. Många fans vände Oberst – som hela tiden bedyrade sin oskuld – ryggen. Efter ett tag visade det sig att kvinnan i fråga hade en historia av dokumenterade bedrägerier bakom sig. Hon gick till slut ut med ett uttalande enligt vilket hon tog tillbaka historien, som hon nu hävdade var helt fabricerad, och bad Conor Oberst om ursäkt.

Under tiden som allt detta pågick skrev Conor Oberst musiken för sitt sjunde soloalbum Ruminations. Hans psykiska mående var av förståeliga skäl inte på topp kring tidpunkten, och det blev antagligen inte bättre av att han en bit in i inspelningarna tvingade operera bort en cysta på hjärnan. Det hela tar sig uttryck i ett ovanligt dystert och nedtonat album – t.o.m. för Oberst standard. Men det är också ett oerhört starkt verk som platsar bland hans absolut främsta. Oberst valde att släppa det helt utan någon marknadsföring. Han var väl ganska less på media vid det laget kan man tänka.

Bästa spår: 08. Next Of Kin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s