Green Day – Dookie (1994)

Inte ens den lilla bonnahåla som jag växte upp i under tidigt 90-tal kunde undgå de mäktiga svallvågorna ifrån amerikansk populärkultur. Jag minns hur en av de tuffare tjejerna i klassen en dag kom till skolan med Green Days nya cd Dookie i näven. För den elva år gamla Emil var denna brötiga punkrock någonting helt annat än den snälla svensktoppsmusik som jag vid det laget fortfarande lyssnade på. Det kändes faktiskt nästan lite farligt. Man visste ju liksom inte riktigt vad som skulle kunna hända med en om man lyssnade för mycket på den där bullriga musiken. Men gillade det gjorde jag! Green Day kom dock aldrig att bli något av mina favoritband, men med hitsinglar som ”Basket Case” och ”When I Come Around” kom de ändå att tjäna som en brygga över till andra, för mig mer betydelsefulla band, som t.ex. Nirvana och The Offspring.

Dookie var Green Days första skiva på ett större skivbolag (Reprise). Att de signade för Reprise fick många av deras mer hardcore fans att vända dem ryggen. De tyckte helt enkelt att Green Day hade ”sålt ut”. I själva verket var bandet mycket noggranna med att steget över till de stora skivbolagen skulle tas med så stor hänsynstagande till deras musikskapande och konstnärliga frihet som någonsin bara var möjligt. Efter att ha gjort sig ett namn i indiesvängen uppvaktades Green Day av tonvis av inställsamma producenter och skivbolagsrepresentanter. Enligt sångaren Billie Joe Armstrong var det bara producenten Rob Cavallo av alla som de träffade som de över huvud taget kunde känna någon slags samhörighet med. De uppskattade även hans tidigare arbete med The Muffs. Cavallo hade fastnat för Green Day efter att ha hört deras demo av ”Basket Case” i sin bil. Cavallo och Green Day spelade in Dookie mycket snabbt. Det tog bara tre veckor: ”Allting var redan skrivet, allt vi behövde göra var att spela låtarna”, sade Armstrong senare i en intervju med VH1.

Med 20 miljoner sålda exemplar världen över är Dookie Green Days kommersiellt mest lyckade album. Albumtiteln började som ett tämligen pre-pubertalt internskämt bland bandmedlemmarna: ”Liquid Dookie” var bandmedlemmarnas smeknamn för diarré, vilket de ofta åkte på under sina turnéer tidigt i karriären. Men eftersom skivbolaget menade att det vore för motbjudande att titulera skivan ”Liquid Dookie” fick det helt enkelt bli bara ”Dookie” i stället.

Bästa spår: 10. When I Come Around

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s