Inte var det väl många som vågade hoppas på att de övervintrade hippiesarna i Flaming Lips plötsligt skulle gå och bli relevanta igen? Jag var inte en av dem i alla fall. De som har följt bandet närmare under det senaste decenniet har fått utstå en hel del besvikelser. Det usla coveralbumet på Sgt. Pepper är bara ett av många exempel. Men det nya albumet American Head är någonting helt annat. Det är ett Flaming Lips tillbaka i gammal god form, och tveklöst bandets bästa platta sedan åtminstone 2002 års Yoshimi Battles The Pink Robots. På American Head är frontmannen Wayne Coyne reflekterande och nostalgisk, och ljudbilden drömskt psykedelisk. Det är precis så som man vill ha sitt Flaming Lips.
Bästa spår: 09. Mother Please Don’t Be Sad
