Traveling Wilburys – Vol. 1 (1988)

Den lekfulla och opretentiösa atmosfär som omgav inspelningarna av Traveling Wilburys första album passade antagligen flera av de medverkande ganska väl. Bob Dylan hade haft några knackiga år kreativt. Roy Orbison hade inte haft en hit på tjugo år. George Harrison surfade förvisso fortfarande på vågen av hiten ”Got My Mind Set On You” (en cover på en gammal 60-talslåt), men i det celebra sällskapet var det de två ungtupparna Tom Petty och Jeff Lynne som med sina karriärer på topp gick in i studion med bäst självförtroende.

De inblandade superstjärnorna hade den trevliga inställningen att Traveling Wilburys skulle vara en kul grej att ägna sig åt. Därför var det en hel del ploj över projektet. De bestämde sig tidigt för att alla skulle anta olika alias, och diktade ihop en fiktiv och ganska tramsig bakgrundshistoria för bandet. Själva bandnamnet bottnade i ett rent skämt. Under inspelningarna av Harrisons Cloud Nine, som Jeff Lynne producerade, brukade Harrison skoja med Jeff Lynne att missar och felspelningar ”begraver vi i mixen”. Uttrycket ”we’ll bury ‘em” kom att användas så flitigt att det förvandlades till sitt eget ord; ”wilbury”.

Samarbetet dessa legendarer emellan kom till av en ren slump. Harrison och Lynne jobbade tillsammans på Harrisons solomaterial. Vid något tillfälle var Harrison i behov av en studio med kort varsel. Eftersom den studio han brukade använda var upptagen ringer han upp Bob Dylan och frågar om han får låna dennes hemmastudio. ”Javisst”, svarar Dylan. På vägen över stannar Harrison och Lynne till hos kompisen Tom Petty för att plocka upp en gitarr som Petty lånat av Harrison några veckor tidigare. Petty bestämmer sig för att haka på över till Dylan. Roy Orbison har Lynne och Harrison lunchat med tidigare under dagen, så det blir naturligt att fråga om han vill hänga på också. …Så sitter de plötsligt där alla fem i Bob Dylans trädgård och grillar kyckling.

Första låten som skrevs och spelades in till skivan var hiten ”Handle With Care”, och det hände faktiskt just den där kvällen hemma hos Bob Dylan. Låten var ursprungligen menad som en b-sida till en av George Harrisons singlar. Både skivbolaget och Harrison insåg dock ganska omgående att låten var på tok för bra för att slösas bort på någon obskyr b-sida.

Traveling Wilburys Vol. 1 är en ganska trevlig samling låtar med några fina höjdpunkter, vilka bl.a. inbegriper hitsen ”Handle With Care” och ”End Of The Line”. Men även Dylan-skrivna ”Tweeter And The Monkey Man” förtjänar ett omnämnande. Låten driver på ett snällt sätt med Bruce Springsteen och innehåller mängdvis med referenser till olika Springsteen-låtar. Den är förstås skriven mest på skoj, men står sig ändå som en av Dylans bättre 80-talskompositioner.

Bästa spår: 10. End Of The Line

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s