Audioslave – Audioslave (2002)

Ibland finns det olika viljor i ett band. Då får man föra fram sina argument och försöka komma överens. När supergruppen Audioslave bildades ville gärna de tre f.d. Rage Against The Machine-medlemmarna att bandet skulle ha en tydlig politisk profil – precis som deras tidigare band hade haft. Grungepionjären Chris Cornell – som var den sångare de ville ha och hade fått på kroken – var inte lika intresserad av detta. Den kompromiss som de landade i var att Audioslave inte skulle vara ett politiskt band, men att bandmedlemmarna kunde få syssla med politik på fritiden om de ville. Av överenskommelsen att döma kan man föreställa sig att Cornell gick in i diskussionerna med den starkare förhandlingspositionen.

Det var legendproducenten Rick Rubin som förde samman resterna av Rage Against The Machine med Soundgarden-sångaren Chris Cornell. Kombinationen, med Tom Morellos udda och melodiösa gitarriff i maskopi med Cornells stora röst, är faktiskt ganska cool. Jag tillhör förstås en minoritet, men jag föredrar Audioslave framför såväl Rage Against The Machine som Soundgarden. I alla fall om man begränsar sig till den första skivan, på vilken bandet känns fräscht och inspirerat. Audioslave skapades under en kaosartad period för Cornell. Han genomled en skilsmässa och försökte samtidigt bli kvitt sitt mångåriga drogmissbruk. Efter några månader på rehab lyckades han också bli nykter, och förblev så ända fram till månaderna strax före sitt tragiska självmord 2017.

Bästa spår: 05. Like A Stone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s