De är oerhört sällsynta. De där skivorna som liksom bara sveper undan allt i sin väg. Under min egen livstid kan jag inte påminna mig någon annan skiva som har lämnat i närheten av samma massiva kulturella avtryck som Nirvanas Nevermind. Så här i efterhand kan skivan tyckas ganska radiovänlig, men man ska komma ihåg att det fanns ingenting som lät som Nevermind innan den släpptes i september 1991. På radion var det banal och själlös pop som gällde. För att få en smula perspektiv kan nämnas att en av årets största hits var Bryan Adams cheesefest ”(Everything I Do) I Do It For You”. Plötsligt kom den här unga mannen från Seattle och skrek om sin depression och existentiella ångest. Och inte nog med att han såg bra ut och hade en fantastisk sångröst. Han kunde skriva melodier som Lennon och McCartney hade varit stolta över.
Bästa spår: 05. Lithium
