Bob Dylan – Blood On The Tracks (1975)

Musik med politisk slagsida i all ära. Men jag tenderar att uppskatta de konstverk som är skapade ur det personliga lidandet bäst. Bob Dylan utgör inget undantag. Visst är hans protestsånger från 60-talet fantastiska, men det är de gripande låtarna om trasig kärlek från Blood On The Tracks som verkligen kryper in under skinnet på en.

1974 hänger Bob Dylans äktenskap med Sara Dylan på en skör tråd. Att Bob då börjar vänstra med en kvinna på sitt skivbolag var sannolikt inte den injektion som relationen behövde. Bob tar dessutom med sig nämnda kvinna till konstnären Norman Raebans gård, där han – förutom att lära sig måla – skriver lejonparten av låtarna till vad som skulle komma att bli Blood On The Tracks; hans femtonde studioalbum. Blood On The Tracks släpps i januari 1975 och två år senare skiljer sig Bob och Sara.

Till en början tänkte sig Dylan att Blood On The Tracks skulle bli en elektrisk rock n’ roll-historia ungefär i stil med Highway 61 Revisited. Men efter några fiaskoartade inledande sessioner med Mike Bloomfield, som hade spelat lead-gitarr på Highway 61, gav Dylan upp idén och riktade i stället in sig på ett mer akustiskt sound. Slutresultatet spelades in i New York respektive Minneapolis under några kreativa dagar i september och december 1974.

Att Blood On The Tracks handlar om Dylans sönderfallande äktenskap har kommit bli en vedertagen sanning, trots att Dylan själv ivrigt hävdat motsatsen genom åren. I sin självbiografi påstår han att hela skivan egentligen bygger på några obskyra noveller av den ryska författaren Anton Chekhov. Det förekommer dock väl många textmässiga paralleller med skeenden i hans eget liv kring den här perioden för att det hela ska vara en slump. Och det talar inte heller för Dylans case att hans egen son ogiltigförklarat hans bortförklaringar: ”När jag lyssnar på ”Subterranean Homesick Blues” rockar jag med precis som vem som helst”, sa Jacob Dylan till Michael Gray 2006; ”men när jag lyssnar på Blood On The Tracks, då är det mina föräldrar det handlar om”.

Bästa spår: 08. If You See Her, Say Hello

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s