Morrissey – I Am Not A Dog On A Chain (2020)

Att jag skrev om The Smiths härom dagen var av ren tillfällighet. Jag var helt ovetandes om att Morrissey tänkt släppa nytt. Och även om jag hade vetat det hade min nyfikenhet antagligen varit begränsad. Hans coveralbum från i fjol var ganska uselt. Man får gå tillbaka till åtminstone 2009 års Years Of Refusal för att hitta ett Morrissey-album värt namnet…

I Am Not A Dog On A Chain inleds med ett industrirock-beat som låter som någonting som Trent Reznor hade kunnat släppa 1999. Om det ska föreställa ett försök av Mozzer att visa att han minsann hänger med så funkar det dåligt. Men därefter tar det sig något. Morrisseys trettonde soloalbum innehåller flera hyggliga låtar, men ingenting som egentligen sticker ut. Helhetsintrycket sjunker med de fyra-fem sista spåren, som är riktiga sömnpiller.

Jag väljer att undvika att kommentera de politiska utspel som denna indie-veteran har stått för på senare år. Det finns tillräckligt många andra som gör det ändå. Men visst känns det lite som att någonting har gått förlorat när man lyssnar på Morrisseys musik numera.

Bästa spår: 01. Jim Jim Falls

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s