David Bowie – Diamond Dogs (1974)

Så som samhällsklimatet är för tillfället kan det väl vara på sin plats med ett dystopiskt album? I det syntiga introt till David Bowies Diamond Dogs sätter han ord på en mörk framtidsvision där tillvaron präglas av elände och misär. Lik ligger ruttnande i drivor och råttor stora som katter stryker runt på gatorna. Något Corona-virus nämner han visserligen inget om, men det är illa nog ändå.

När Bowie gjorde Diamond Dogs ville han bryta sig loss ifrån Ziggy Stardust-eran. Han kände att han kreativt hade uttömt glamrocken, och vid det här laget var han dessutom ganska trött på sitt band. Vad bandet anbelangar var känslorna ömsesidiga. De hade tröttnat på honom också. Bl.a. tyckte de att han betalade för dåligt, något som de inte hann ta upp med honom innan han plötsligt och oväntat deklarerade bandets upplösning vid konserten på Hammersmith Odeon den 3:e juli 1973. Man kan föreställa sig att de blev ganska snopna.

Diamond Dogs kretsar löst kring George Orwells berömda bok ”1984”. Från början hade Bowie tänkt att göra någon slags musikal av Orwells klassiker, men författaren ville inte ge honom rättigheterna till detta. Diamond Dogs innehåller några av Bowies starkaste låtar. Trots det tillhör albumet de svagare från hans 70-talskatalog, vilket säger en hel del om hur makalöst bra han var under det här decenniet.

Bästa spår: 06. Rebel Rebel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s