Bob Dylan – Blonde On Blonde (1966)

För en studiomusiker i Nashville 1965 var ett gig för Bob Dylan ett sällsynt bra gig. Vid det här laget var Dylan var så högt aktad hos sitt skivbolag att de inte bekymrade sig över merkostnader för eventuella musiker som bara satt och drällde i studion. För keyboardisten Al Kooper, som ändå var van vid det erkänt kostnadsmedvetna klimatet i Nashvilles musikindustri, framstod upplevelsen som smått bisarr: ”Det fanns dagar när vi bara satt och väntade i sex timmar medan han jobbade på texterna”, berättade han. I en intervju 1968 beskriver Dylan själv hur inspelningen av legendariska Blonde On Blonde gick till: ”Musikerna satt och spelade kort medan jag skrev en låt. Vi spelade in den och sedan fortsatte de att spela kort.”

Blonde On Blonde var Dylans sjunde album och det första att spelas in i countryns huvudstad Nashville. Det är dock inte mycket country över Blonde On Blonde. Det är mer av ett rock och blues-album egentligen. Dylan hamnade i Nashville på inrådan av sin producent Bob Johnston, som sedan tidigare hade god erfarenhet av studiomusikernas professionalitet i staden, och som hade uppmärksammat Dylans missnöje över resultatet från de inledande inspelningssessionerna i New York. Johnston menade att den avgörande skillnaden mellan New York och Nashville var att i Nashville improviserade musikerna, medan de i New York mest spelade det som man sa åt dem att spela. Det förstnämnda passade Dylans spontana approach till skapandeprocessen bättre.

Blonde On Blonde spelades in under två ganska korta vändor i Nashville. Själv blev Dylan mycket tillfreds med albumet. Han har omnämnt det som det album vars sound kom allra närmast att efterlikna den ljudbild som han hade föreställt sig i sitt eget huvud.

Kul kuriosa: Vem tror ni jobbade som vaktmästare i studion medans Bob Dylan spelade in Blonde On Blonde om inte en ung Kris Kristofferson? Han gick där och tömde papperskorgar och skruvade upp hyllor samtidigt som han mäkta imponerad bevittnade Dylan skapa sitt mästerverk. Kristofferson vågade aldrig prata med Dylan, men kom i alla fall att växla några ord med Dylans fru. Senare skulle Kristofferson få till en inte helt oäven musikkarriär själv.

Bästa spår: 06. Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s