Bob Dylan – Slow Train Coming (1979)

När Dylan-frälsta vill omvända Dylan-skeptiker är det sällan trilogin av skivor som inleddes med Slow Train Coming som de viftar med (eller Michael Bolton-samarbetet -91 heller för den delen). Slow Train Coming utgör nämligen startskottet på det som har kommit att bli känt som Dylans kristna period. Låtarna från denna tid kretsar nästan samtliga kring teman om kristen andlighet och tro och referenser till bibeln är flitigt förekommande. Perioden betraktas ofta som Dylans kreativa lågvattenmärke.

Slow Train Coming görs Dylan sällskap av Mark Knopler (gitarr) och Pick Withers (trummor) från Dire Straits. Tillsammans har de skapat en skiva som är lite sådär, kan man säga. Även om man helt väljer att bortse från temat och har den mest välvilliga inställningen till Dylan är det svårt att inbilla sig att man hittar någonting tillnärmelsevis lika inspirerat som, säg ”Changing Of The Guards”, från plattan innan denna.

Vid tidpunkten fanns det de som tvivlade på uppriktigheten i Dylans predikande. Det insinuerades (mer eller mindre explicit) att Dylan vände sig mot den kristna marknaden mest för pengarnas skull. Keith Richards hänvisade t.ex. till Dylan som ”profitens profet” vid något tillfälle. Och visserligen blev Slow Train Coming framgångsrikt (det sålde bättre än både Blood On The Tracks och Blonde On Blonde). Men sanningen är den att det inte fanns mycket till kristen marknad för rockmusik innan den i princip skapades av Slow Train Coming.

För en del har Slow Train Coming säkert funkat som en gateway in i mer intressanta delar av Dylans katalog. Father John Misty har t.e.x. berättat att Slow Train Coming var ett av mycket få rock-album som han tilläts ha hemma under sin strikt religiösa uppväxt; helt enkelt eftersom han kunde hävda att det var kristen musik.

Bästa spår: 08. Man Gave Names To All The Animals