Neil Young – Everybody’s Rockin’ (1983)

David Geffen tyckte att han hade gjort världens kanonaffär när han lockade över Neil Young från Reprise Records. Young hade ett fantastiskt 70-tal bakom sig med kritikerrosade plattor som Harvest och Rust Never Sleeps. David Geffen tänkte att nu var det bara att luta sig tillbaka och invänta att Young skulle börja spotta ur sig hitsen.

Men Youngs debutskiva på Geffen Records blir inte riktigt vad David Geffen hade väntat sig. Trans var något slags förvirrat elektroniskt hopkok inspirerat av Kraftwerk och Devo som inte tilltalade många lyssnare. Geffen tog sig ett allvarligt snack med sitt nyförvärv: ”Jag vill ha ett rock n roll-album och jag vill ha det nu” förklarade han med all önskvärd tydlighet. Den tjurskallige Young tog Geffen på orden så ordagrant som det nånsin går och kom tillbaka med Everybody’s Rockin’; ett album beståendes av 50-talsrockabilly. David Geffen visste nog inte om han skulle skratta eller gråta.

Everybody’s Rockin’ är genomuselt, och det hade varit en karriärdödare för vilken annan artist som helst. Men heter man Neil Young kan man kosta på sig ett och annan dåligt album. Förstasingeln ”Wonderin'” var faktiskt en gammal låt redan när Everybody’s Rockin’ släpptes. Young hade spelat in den redan under After The Gold Rush-eran över tio år tidigare, och den versionen är klart lyssningsvärd (finns på Archives Vol. I). Rockabilly-versionen på Everybody’s Rockin’ är dock tämligen kass, fast lite skojig.

Det var illa nog med Trans. Everybody’s Rockin’ gjorde David Geffen så ursinnig att han stämde Neil Young för att ” släppa musik som inte är representativ för Neil Young”. Det gick sådär med det. Neil Youngs kontrakt berättigade honom nämligen fullständig kreativ frihet. Det var liksom hela anledningen till att han hade signat med Geffen från första början. Rättegångsprocessen innebär ingenting mer för Geffen Records än dålig PR, och att man går miste om att signa R.E.M. – som var en av den tidens mest lovande framtidsakter. När R.E.M. fick höra om Geffens behandling av Neil Young nobbade de uppvaktningen ifrån Geffen och skrev på för RCA Records i stället. Vad Neil Young anbelangar gjorde han några halvdana plattor till för Geffen Records innan han 1988 återvände till Reprise och började göra bra musik igen.

Bästa spår: 04. Wonderin’