Fleetwood Mac – Rumours (1977)

Det är långt ifrån alltid som de skivor som säljer mest också är de bästa. Snarare kan man nästan argumentera för det omvända. Men Fleetwood Macs Rumours utgör ett undantag. Med 40 miljoner sålda exemplar placerar sig Rumours på en delad åttonde plats med soundtracket Saturday Night Fever och Shania Twains Come On Over över de skivor som har sålt mest genom alla tider. Till skillnad från de två andra är dock Rumours ett jäkligt bra album.

Rumours var Fleetwood Macs elfte(!) studioalbum, men bara det andra med sångerskan Stevie Nicks och gitarristen Lindsay Buckingham. Att Stevie Nicks hamnade i bandet berodde till en början faktiskt mest på att hon råkade vara Lindsay Buckinghams flickvän. När Mick Fleetwood på nyårsafton 1974 erbjöd Buckingham jobbet som gitarrist accepterade Buckingham med villkoret att Fleetwood även tog in Nicks som sångerska. Nicks försörjde vid tidpunkten dem båda med sitt lågbetalda jobb som servitris på en kedja som hette Clementine’s. Fleetwood gjorde som Buckingham sa, och det skulle visa sig vara ett klokt beslut. Stevie Nicks hade inte bara en stark sångröst, hon visade sig även vara en grymt bra låtskrivare och en naturlig frontfigur. Idag är det väl i princip Stevie Nicks som man tänker på när man tänker på Fleetwood Mac.

Rumours kan beskrivas lite som ljudet av ett förhållande som kraschar. Kärleksrelationen mellan Nicks och Buckingham knakade rejält i fogarna, och tog slut under inspelningarnas gång. De båda skrev låtar om och till varandra (Nicks skrev ”Dreams” och ”I Don’t want to know” till Buckingham och Buckingham skrev ”Second Hand News” och”Go Your Own Way” till Nicks). Samtidigt genomled Mick Fleetwood en skilsmässa vilket la ytterligare sordin över stämningen i studion. Men energin från uppbrotten i kombination med kopiösa mängder kokain genererade ett fantastiskt album. Chris Stone, som ägde inspelningsstudion i Sausalito där Rumours spelades in, beskrev sessionerna ungefär som att bandmedlemmarna brukade ramla in vid sjutiden på kvällen och börja partaja med en gång. Framåt 1-2 tiden på natten, när de oftast var alldeles för berusade för att kunna göra någonting vettigt över huvud taget, började de spela in. Att albumet tog ett helt år att färdigställa (jämfört med föregångaren som spelades in på tre månader) kanske inte var så konstigt.

Bästa spår: 05. Go Your Own Way

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s