Guns N’ Roses – Use Your Illusion II (1991)

Med drömmande blick brukade jag titta på det häftiga videofilmsfordralet på hyrhyllan i Lockryds servicebutik. På omslaget satt muskelberget Arnold Schwarzenegger på en grym motorcykel. På sig hade han skinnställ och solglasögon, och i ena näven höll han ett gevär. Han såg bister ut. ”Terminator II” hade en åldersgräns på femton år och jag var egentligen alldeles för ung för att se den. Men en helg när min mor var bortrest passade min far på att hyra den ändå. Min fyra år yngre bror fick dock inte se den. Han var bara sju, så där någonstans gick väl gränsen antar jag. Men det hindrade honom förstås inte från att tjuvtitta genom nyckelhålet ändå.

”Terminator II” börjar med att Schwarzenegger medelst tidsmaskin anländer till nutida (nåja) Los Angeles. För det otränade ögat framstår han som vilken steroidpumpad kroppsbyggare som helst, men egentligen är han en skoningslös mördarrobot från framtiden (eller en cybernetisk organism om vi ska vara petiga). Det första han gör är att klampa in i en skum bar och klå upp ett helt mc-gäng. De är helt chanslösa. Därefter växlar berättelsen till tonårsligisten John Connor, som är den som Arnolds robot är utsänd för att ha ihjäl (fast egentligen skydda, men det vet man inte än). Med mördarroboten hack i häl studsar John Connor upp på sin trimmade moped och kör så att däcken skriker. Ungefär då tänker man att ”nu kan det väl ändå inte bli bättre”, och då börjar Guns N’ Roses häftiga ”You Could Be Mine” ljuda i högtalarna.

Tuffare än så här blir det inte.

1991 var Guns N’ Roses ett band i upplösning. Axl Rose oberäkneliga beteende och divalater hade börjat ta ut sin rätt. Gitarristen och låtskrivaren Izzy Stradlin hade i princip redan tröttnat. För honom kom droppen när han fick den färdiga Use Your Illusion II hemskickad till sig, bara för att upptäcka att Axl helt på eget bevåg hade lagt till den vedervärdiga elektroniska plojlåten ”My World” som sistaspår på albumet. Vad Slash och Duff McKagan anbelangar var de vid den här tiden så konstant borta på droger att de troligtvis inte ens märkte någon skillnad.

Om Guns N’ Roses hade gjort ett album av de två Illusion-plattorna hade det fullständigt krossat Appetite For Destruction. Nu är i stället båda skivorna spretiga och ojämna. Precis som ettan växlar Use your illusion II mellan det mediokra (”Yesterdays”, ”Get In The Ring”, ”Shotgun Blues”) och det briljanta (”Civil War”, ”Estranged”, ”You Could Be Mine”). Låtordningen på skivorna är dessutom ganska obegriplig. Den känns mest som att någon har tryckt på ”shuffle”-knappen. Om jag hade fått göra om den hade mitt första drag varit att lägga ”You Could Be Mine” som öppningsspår. Det hade varit ett lika hårt slag på käften som ”Welcome To The Jungle” som öppnade debutplattan. Det är klart att ”Civil War” är en fantastisk låt, men den är ju ett spår 7 eller 11 snarare än en öppnare.

Bästa spår: 11. Estranged